Elzasbokhylla

Det är sällan det händer, men ibland är filmen faktiskt bättre än boken och i det här fallet stämmer det verkligen! Boken följer systrarna Sally och Gillian Owens, som blir föräldralösa som små och tas om hand av sina två udda fastrar i ett gammalt hus i Massachusetts. Familjen Owens har i generationer varit omgiven av rykten om häxeri, och över dem vilar en förbannelse: varje man som blir förälskad i en Owens-kvinna drabbas av ett olyckligt öde. Det började spännande och jag kände direkt det där mystiska och magiska, men boken tappade tyvärr den känslan ganska snabbt. Jag saknade mer magi och mystik, men framför allt mer systerskap. Det som filmen fångade så bra och som verkligen lyfte den var just relationerna, de var varma och trovärdiga. Det saknas helt här. Jag hade så svårt för både systrarna och egentligen för alla karaktärer i boken. Jag saknade häxeri och stämning. Det här var inte alls som filmen, och även om jag någonstans förstod att den inte skulle vara en exakt kopia, tro...

Den här boken är en del av min bokutmaning “ Damma av 2026 ”. Innan jag påbörjade den här boken visste jag att jag skulle älska den, men också att den skulle krossa mitt hjärta. Allt med den lockade mig, och jag älskar när magkänslan har helt rätt! Boken tar sin början i det ögonblick då huvudpersonen Leilas hjärta slutar slå i en soptunna i utkanten av Istanbul. Men medan hennes kropp dör fortsätter hennes hjärna att fungera i ytterligare 10 minuter och 38 sekunder. Under dessa sista minuter väcks minne efter minne till liv, från barndomen till livet som sexarbetare i Istanbuls bordellkvarter och genom dessa minnen får vi också lära känna hennes fem närmaste vänner, de som utgjorde hennes valda familj. Leilas berättelse är så hjärtskärande och det gör ont att läsa, men samtidigt finns det många ljusa glimtar i mörkret. Shafak skriver med en så varsam hand, hon gottar sig aldrig i det mörka utan berättar alltid med största respekt. För varje kapitel får vi lära känna Leilas värld och ...

Jag trodde verkligen att jag visste vad den här boken handlade om, men det jag fick var något helt annat och helt fantastiskt! Ariels möte med den snygge främlingen Joe är helt perfekt, de får en kontakt hon aldrig tidigare upplevt. De byter nummer och stämmer träff tills han kommer hem från sin Frankrikeresa. Men när Ariel hör av sig är numret avstängt. Ariel utgår från att hon aldrig mer kommer att få se honom. Tills hon gör det. Gång på gång. När hon återvänder till platsen där de träffades står Joe där, men han beter sig som om han inte har en aning om vem hon är. Den här berättelsen sög tag i mig direkt! Jag var så otroligt nyfiken på hur det skulle gå och hur allt skulle sluta, så det var helt omöjligt att sluta läsa. Jag gillade alla karaktärer och tyckte verkligen om hur mogen och vacker boken var. Det här var inte alls någon lättsam historia om kärlek, utan en djup berättelse om sorg och mysterier. Att vi i vartannat kapitel får följa de båda karaktärerna lyfte läsupplevelsen ...

Den här boken är en del av min bokutmaning “ Damma av 2026 ”. Jag hade väldigt svårt att komma in i den här boken i början, fick börja om ett par gånger och kände verkligen att den krävde hela min uppmärksamhet. Men när jag väl kom in i den fascinerades jag otroligt mycket av världen, mysteriet och av Piranesi själv. Boken utspelar sig i ett gigantiskt, nästintill oändligt hus bestående av tusentals salar fyllda med statyer, där ett oceaniskt hav sveper genom de nedre våningarna. Piranesi bor i det här huset helt ensam, bortsett från "Den Andre", en man som han träffar två gånger i veckan för att utforska husets hemligheter. Men när Piranesi hittar spår av en tredje person börjar en mörk sanning om huset och hans egen tillvaro sakta dras fram i ljuset. Det som gör den här boken så unik är själva världen. Den är olik något annat jag tidigare har läst, och det var så spännande att försöka förstå och greppa miljön på samma sätt som Piranesi gör. Sakta men säkert börjar saker och...