Fortsätt till huvudinnehåll

En sista vinter – Håkan Norebäck

 


Originaltitel: En sista vinter
Originalspråk: Svenska
Författare: Håkan Norebäck
Antal sidor: 272
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: 2020

Jag fick den här boken av Bokförlaget Forum i utbyte mot en ärlig recension.

Det här är verkligen en svår bok att recensera. Å ena sidan var det en briljant skildring av en värsting på hembesök, inte från Bryssel, som han själv påstår, utan från kåken, å andra sidan en berättarstil som inte alls fungerade för mig.

Jonny åker hem till Hultsfred för att fira jul med familjen och kanske få börja om men det blir inte riktigt som han tänkt sig. Hans förflutna och hans rykte gör det svårt för en nystart. Det är mycket som ligger och bubblar, det som sedan kommer ut är fult och smärtsamt. 

Det här är en familjedrama som tar upp fördomar, alkoholism och misär. En misär och utanförskap som författaren skildrar på ett bra sätt.

Boken är skriven i jag-form och i vanliga fall brukar jag inte ha svårt för det men här fungerade det inte alls. Det kändes mer som om huvudkaraktären rapporterade sin berättelse istället för att berätta den. Det var svårt att få grepp om Jonny vilket ledde till att jag inte engagerade mig i hans berättelse.

Jag gillade som sagt skildringen av småstadslivet och allt som låg och bubblade men kunde tyvärr inte känna för Jonny.

Z Z Z Z Z (2,5 egentligen)


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2023

  Jag tänkte köra bokutmaningen " Damma av" för sjunde året i rad. Utmaningen går ut på att försöka läsa så många olästa böcker jag har i bokhyllan som möjligt. Listan innehåller alltså böcker jag äger och som har legat i hyllan i över ett år. Jag har även tagit med böcker jag har köpt/fått under 2022 och som jag inte har hunnit läsa ännu.  Jag har sammanlagt 146 olästa böcker och målet är att hinna läsa 30 av dem, alltså 2,5 stycken varje månad. Ni får mer än gärna hjälpa mig med någon slags prioriteringslista, vilken bok borde jag börja med? Skönlitteratur Alexander McCall Smith – Den gode maken på Zebradrive (#8) (början av 10-talet) Alexander McCall Smith – Lycka och ett par blåa skor (#7) (början av 10-talet) Alexander McCall Smith – I muntra damers sällskap (#6) (början av 10-talet) Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) Manila Suri – Vishnus död (början av 10-talet) Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gard

Damma av 2024

  Jag tänkte köra bokutmaningen Damma av för åttonde året i rad. Utmaningen går ut på att försöka läsa så många olästa böcker jag har i bokhyllan som möjligt. Listan innehåller alltså böcker jag äger och som har legat i hyllan i över ett år. Jag har även tagit med böcker som jag har köpt/fått under 2023 och som jag inte har hunnit läsa ännu.  Jag har sammanlagt 131 olästa böcker och målet är att hinna läsa 30 av dem, alltså 2,5 stycken varje månad. Ni får mer än gärna hjälpa mig med någon slags prioriteringslista, vilken bok borde jag börja med? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) Donna Tartt – Steglitsan (2019) Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Colson Whitehead – Den underjordiska järnvägen (2020) Tommy Orange – Pow

Gregorius – Bengt Ohlsson

  Den här boken är en del av min bokutmaning “ Damma av 2023 ” Jag älskar inte boken men jag hatar den inte heller. Det är en intressant läsning och medan Gregorius går igenom sin egen existens, barndom och livsöde får vi lära känna flera sidor av honom, inga som jag personligen skulle säga är till hans fördel men ändå olika. I sin roman “Doktor Glas” från 1905 presenterade Hjalmar Söderberg en av den svenska litteraturens mest avskyvärda gestalter. Pastor Gregorius beskrivs som liderlig, hycklande och inskränkt. I Bengt Ohlssons Gregorius berättar pastorn själv om det som ska komma att bli hans sista sommar, och hans gestalt får ett helt annat liv.  Även om det är en fascinerande läsning kan jag inte låta bli att känna mig rätt uttråkad ibland. Gregorius liv och livssyn berör mig inte då jag är hans raka motsats. Om han fanns i verkligheten skulle vi inte ha kommit bra överens, vi skulle nog inte ens ha tyckt om varandra. Inget som egentligen stör mig, tvärtom, berättelsen känns mer s