Fortsätt till huvudinnehåll

Författarintervju: Tina Frennstedt

Tina Frennstedt debuterade 2019 med romanen Cold Case: Försvunnen som är baserad på det verkliga fallet med 22-åriga Helena Andersson som försvann spårlöst i Mariestad 1992 och som fortfarande inte hittats. I nya Cold Case: Väg 9 ligger fokus på ännu ett kallt fall, det olösta mordet på Lundastudenten Niklas Elmberg 1991. 

– Både Helena Andersson och Niklas Elmberg är fall som jag har skrivit om och bevakat tidigare, men Niklas har jag dessutom en personlig koppling till eftersom jag bodde i Lund när han mördades. Vi var även jämnåriga och hade gemensamma bekantar. De flesta i min generation berördes starkt av det här, speciellt när det inte klarades upp. Men det krävs nog också att fallet har något speciellt som känns extra intressant att skriva om, detaljer som sticker ut eller något som man kan bygga upp en historia runt. Sen ändrar jag ju många detaljer, dels av hänsyn till de anhöriga men också för att ge mig själv frihet i skrivandet. Det är ju fiction och underhållning, inte dokumentärt, säger Tina Frennstedt.

Tina Frennstedt har jobbat som kriminalreporter i många år. Hon säger att det är svårt att inte påverkas av händelserna som hon stöter på som journalist men att hon också inspireras av allt möjligt som hon hör, ser eller läser.

– Det kan vara en knepig balansgång och det gäller att hantera verkligheten respektfullt.
Men jag har många små referenser till vanliga människor och händelser i båda böckerna, även sådana som inte har med gamla mordfall att göra. Till exempel finns ju Skånes riktiga presspolis, Ewa- Gun Westford med. För mig blir det ett sätt att göra det hela än mer verkligt men också att underhålla läsarna och se om de känner igen detaljerna. I slutändan är det ändå det fiktiva som är det mest kreativt utmanande, att få skapa sin egen lilla värld och dessutom försöka göra det trovärdigt, säger hon.

Huvudperson i Tina Frennstedts deckarserie är kriminalinspektör Tess Hjalmarsson. Hon är chef för Skånes Kalla fall-grupp och brinner verkligen för att klara upp de här ouppklarade fallen. Hon jobbar ofta i motvind eftersom det händer så mycket annat i Malmö och hon försöker få ledningen att förstå att hennes fall är viktiga att klara upp.Tess vill gärna ha barn och flickvän och ett hus på Österlen och kämpar med att få ihop livet utanför sitt jobb.

– Till en början tänkte jag inte att hon skulle arbeta som polis, kanske istället som profilerade eller psykolog, tror jag var lite rädd för att inte kunna beskriva arbetet på ett trovärdigt sätt. Men sedan insåg jag att det nog gick ändå och vill man klara upp ett fall så är det ju rimligt att huvudpersonen är polis, säger Tina Frennstedt.

Inspiration till karaktärerna får hon från olika håll. En del tar hon från sitt eget liv så som saker hon upplevt eller andras erfarenheter i sin omgivning. Annat kan vara helt påhittat.

– Det är ganska fascinerande när man lyckas få liv i en karaktär, även för sig själv, och börjar förstå hur den fungerar. Men innan dess krävs det ganska mycket arbete. Även om du aldrig någonsin skriver det bör man ha någorlunda koll på karaktärens musikstil, hur den var i tonåren eller vad den föredrar för frukost  Först då börjar den få liv, säger Tina Frennstedt.

Av respekt för de anhöriga så kontaktar hon dem och berättar att hon håller på att skriva en roman om fallet. Det gäller även polisen, hon har även kontakt med dem.

– Eftersom jag ligger nära verkligheten är det ju viktigt att jag inte skriver något som kan förstöra i utredningen. Ibland känner man ju också  till detaljer som inte ska komma ut, säger hon.

Kommer det fler böcker om Cold Case gruppen och Tess?
Ja det kommer åtminstone en till som jag har kontrakt på och jag tycker den håller för några till. Framförallt tror jag den skulle göra sig bra som tv-serie och hoppas det kan bli av i framtiden, säger Tina Frennstedt.

Här kan du läsa min recension av Cold Case: Väg 9

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126  olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) DNF Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts ­– The mo...

One last stop – Casey McQuiston

  Jag gillar ju inte feelgood eller romance men McQuistons förra bok Red, White & Royal Blue gillade jag väldigt mycket trots all romance så jag hade höga förväntningar på denna. Men nej, det här funkade inte för mig. Vi får följa med August som flyttar till New York City för att plugga. Hon är cynisk och tror inte på kärleken. Men så en dag träffar hon Jane på tunnelbanan och kärleken golvar henne. Problemet är bara att Jane inte är som alla andra tjejer. Jane kommer från 70-talet och har fastnat i tiden och kan inte lämna tunnelbanan. Nu måste August göra allt i sin makt för att hjälpa Jane. Jag älskar böcker med en sci fi-touch, böcker där man befinner sig i vår verklighet med så finns det något magiskt eller supernaturligt. Därför trodde jag att jag skulle gilla den här mycket mer än hennes förra men nope. Hade det inte varit för att jag var nyfiken på hur det skulle sluta hade jag inte avslutat den här boken. I början älskade jag den! August är en rolig och smart karaktär...

Stugorna – Johan Theorin

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Wahlström & Widstrand i utbyte mot en ärlig recension. Johan Theorin är tillbaka med “Stugorna”, en berättelse som rör sig någonstans mellan spökhistoria och psykologisk thriller. Och visst känns det som att kliva in i välbekant Theorin-mark: suggestiva miljöer, trovärdiga karaktärer och en stämning som långsamt kryper under huden. Men. För mig tog det lite för lång tid innan det faktiskt hände något. Tempot är långsamt och jag väntade länge på att berättelsen skulle ta fart. När den väl gjorde det fanns där absolut ett driv, men inte tillräckligt för att fånga mig helt. Jag gillar hur Theorin väver in flera perspektiv och den där antydan till något övernaturligt men jag önskade mer. Mer spökstämning, mer nerv, mer gåshud. För en läsare som uppskattar thrillers med ett stänk av det övernaturliga finns här säkert mycket att tycka om. Själv hade jag hoppats på en mörkare, mer ryslig ton. Stugorna har allt som borde tilltala mig: a...