Fortsätt till huvudinnehåll

One last stop – Casey McQuiston

 

Jag gillar ju inte feelgood eller romance men McQuistons förra bok Red, White & Royal Blue gillade jag väldigt mycket trots all romance så jag hade höga förväntningar på denna. Men nej, det här funkade inte för mig.


Vi får följa med August som flyttar till New York City för att plugga. Hon är cynisk och tror inte på kärleken. Men så en dag träffar hon Jane på tunnelbanan och kärleken golvar henne. Problemet är bara att Jane inte är som alla andra tjejer. Jane kommer från 70-talet och har fastnat i tiden och kan inte lämna tunnelbanan. Nu måste August göra allt i sin makt för att hjälpa Jane.


Jag älskar böcker med en sci fi-touch, böcker där man befinner sig i vår verklighet med så finns det något magiskt eller supernaturligt. Därför trodde jag att jag skulle gilla den här mycket mer än hennes förra men nope. Hade det inte varit för att jag var nyfiken på hur det skulle sluta hade jag inte avslutat den här boken.


I början älskade jag den! August är en rolig och smart karaktär. Jag tyckte om att följa henne när hon först kom till New York och alla nya människor hon träffar men sen tappar jag intresset. Jag var så sjukt uttråkad. 


Jag gillar språket, det är roligt och befriande. Jag skrattade och fnissade flera gånger men boken var otroligt lång, för lång. Det fanns sidoberättelse som inte alls intresserade mig och hela situationen med Jane blev.. ja tjatig? Långdragen? Jag vet inte riktigt men det kändes som om det drog ut på berättelsen på grund av alla sidoberättelser. 


Nej, jag är ju inte en romance och feelgood-läsare så gillar du sånt kommer du nog uppskatta den här boken. Den är ju otroligt populär men den var inte min kopp av te.  


Z Z Z Z Z


Originaltitel: One Last Stop

Originalspråk: Engelska

Författare: Casey McQuiston

Antal sidor: 432

Språk: Engelska

Format: E-bok

Förlag: St. Martin's Griffin

Utgivningsår: 2021

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2023

  Jag tänkte köra bokutmaningen " Damma av" för sjunde året i rad. Utmaningen går ut på att försöka läsa så många olästa böcker jag har i bokhyllan som möjligt. Listan innehåller alltså böcker jag äger och som har legat i hyllan i över ett år. Jag har även tagit med böcker jag har köpt/fått under 2022 och som jag inte har hunnit läsa ännu.  Jag har sammanlagt 146 olästa böcker och målet är att hinna läsa 30 av dem, alltså 2,5 stycken varje månad. Ni får mer än gärna hjälpa mig med någon slags prioriteringslista, vilken bok borde jag börja med? Skönlitteratur Alexander McCall Smith – Den gode maken på Zebradrive (#8) (början av 10-talet) Alexander McCall Smith – Lycka och ett par blåa skor (#7) (början av 10-talet) Alexander McCall Smith – I muntra damers sällskap (#6) (början av 10-talet) Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) Manila Suri – Vishnus död (början av 10-talet) Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gard

Damma av 2024

  Jag tänkte köra bokutmaningen Damma av för åttonde året i rad. Utmaningen går ut på att försöka läsa så många olästa böcker jag har i bokhyllan som möjligt. Listan innehåller alltså böcker jag äger och som har legat i hyllan i över ett år. Jag har även tagit med böcker som jag har köpt/fått under 2023 och som jag inte har hunnit läsa ännu.  Jag har sammanlagt 131 olästa böcker och målet är att hinna läsa 30 av dem, alltså 2,5 stycken varje månad. Ni får mer än gärna hjälpa mig med någon slags prioriteringslista, vilken bok borde jag börja med? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) Donna Tartt – Steglitsan (2019) Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Colson Whitehead – Den underjordiska järnvägen (2020) Tommy Orange – Pow

Gregorius – Bengt Ohlsson

  Den här boken är en del av min bokutmaning “ Damma av 2023 ” Jag älskar inte boken men jag hatar den inte heller. Det är en intressant läsning och medan Gregorius går igenom sin egen existens, barndom och livsöde får vi lära känna flera sidor av honom, inga som jag personligen skulle säga är till hans fördel men ändå olika. I sin roman “Doktor Glas” från 1905 presenterade Hjalmar Söderberg en av den svenska litteraturens mest avskyvärda gestalter. Pastor Gregorius beskrivs som liderlig, hycklande och inskränkt. I Bengt Ohlssons Gregorius berättar pastorn själv om det som ska komma att bli hans sista sommar, och hans gestalt får ett helt annat liv.  Även om det är en fascinerande läsning kan jag inte låta bli att känna mig rätt uttråkad ibland. Gregorius liv och livssyn berör mig inte då jag är hans raka motsats. Om han fanns i verkligheten skulle vi inte ha kommit bra överens, vi skulle nog inte ens ha tyckt om varandra. Inget som egentligen stör mig, tvärtom, berättelsen känns mer s