Fortsätt till huvudinnehåll

Monsterstationen: Kvart över dimman – Johan Elfner

 


Originaltitel: Monsterstationen: Kvart över dimman
Originalspråk: Svenska
Författare: Johan Elfner
Antal sidor: 224
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Förlag: Ordalaget Bokförlag
Utgivningsår: 2020

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Ordalaget Bokförlag och tackar med en ärlig recension.

Johan Elfner har skapat en värld som är lik vår men ändå så väldigt olik. Vi får följa med Katinka som är ett så kallat kvartsmonster eller slända som det också kallas. Hon är odödlig. Hennes pappa är ett halvmonster men han har varit försvunnen i fem år. Katinka bor med sin farbror Fabo på järnvägshotellet och en dag får hon reda på att hennes pappa sitter i fängelse i Monsterland så nu måste hon åka dit för att rädda honom.

Jag älskar själva idén med boken och hoppades på en galen och fantasifull berättelse men tyvärr räckte det inte hela vägen. För det första har jag svårt för dialogerna, de känns inte trovärdiga, det gör inte heller själva språket i boken. Ibland dansar fantasin med härliga formuleringar och ibland känns meningarna tunga med ord jag aldrig har hört talas om. Boken är riktad till 9–12 åringar men jag är osäker på om de lite äldre barnen skulle uppskatta denna. Elfner lämnar inget till fantasin utan berättar i detalj hur allt ser ut, det känns nästan som om han inte litar på att läsarna kan föreställa sig världen han har byggt upp. Det här gör berättelsen smått seg.

Vi får heller inte resa till Monsterland förrän i mitten av boken och när vi väl är där händer allt med en gång och upplösningen känns lite väl stressad och enkel. 

Det jag gillar med böcker som är riktade till 9–12 åringar är hur författarna tar sig an tunga ämnen och paketerar in det i ett äventyr eller grymma karaktärer. Här försvinner de helt. Jag tänker på hela situationen med att ha en förälder som sitter i fängelse, förutom Katinkas pappa så sitter även enäggstvillingarna Max och Theos pappa i fängelse. Tyvärr problematiseras inte det utan berättas bara i förbifarten, vilket är synd.  

Det jag däremot tyckte väldigt mycket om var alla färgglada karaktärer. Här har författaren lyckats med gestaltningen och persongalleriet. 

Det här är första boken om Katinka och hennes Monsterland. Tyvärr tror inte jag att den här serien är något för mig.

Z Z Z Z Z


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126  olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) DNF Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts ­– The mo...

One last stop – Casey McQuiston

  Jag gillar ju inte feelgood eller romance men McQuistons förra bok Red, White & Royal Blue gillade jag väldigt mycket trots all romance så jag hade höga förväntningar på denna. Men nej, det här funkade inte för mig. Vi får följa med August som flyttar till New York City för att plugga. Hon är cynisk och tror inte på kärleken. Men så en dag träffar hon Jane på tunnelbanan och kärleken golvar henne. Problemet är bara att Jane inte är som alla andra tjejer. Jane kommer från 70-talet och har fastnat i tiden och kan inte lämna tunnelbanan. Nu måste August göra allt i sin makt för att hjälpa Jane. Jag älskar böcker med en sci fi-touch, böcker där man befinner sig i vår verklighet med så finns det något magiskt eller supernaturligt. Därför trodde jag att jag skulle gilla den här mycket mer än hennes förra men nope. Hade det inte varit för att jag var nyfiken på hur det skulle sluta hade jag inte avslutat den här boken. I början älskade jag den! August är en rolig och smart karaktär...

Stugorna – Johan Theorin

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Wahlström & Widstrand i utbyte mot en ärlig recension. Johan Theorin är tillbaka med “Stugorna”, en berättelse som rör sig någonstans mellan spökhistoria och psykologisk thriller. Och visst känns det som att kliva in i välbekant Theorin-mark: suggestiva miljöer, trovärdiga karaktärer och en stämning som långsamt kryper under huden. Men. För mig tog det lite för lång tid innan det faktiskt hände något. Tempot är långsamt och jag väntade länge på att berättelsen skulle ta fart. När den väl gjorde det fanns där absolut ett driv, men inte tillräckligt för att fånga mig helt. Jag gillar hur Theorin väver in flera perspektiv och den där antydan till något övernaturligt men jag önskade mer. Mer spökstämning, mer nerv, mer gåshud. För en läsare som uppskattar thrillers med ett stänk av det övernaturliga finns här säkert mycket att tycka om. Själv hade jag hoppats på en mörkare, mer ryslig ton. Stugorna har allt som borde tilltala mig: a...