Hunger: A Memoir of (My) Body – Roxane Gay

Originaltitel: Hunger: A Memoir of (My) Body
Originalspråk: Engelska
Författare: Roxane Gay
Antal sidor: 5T 58M
Språk: Engelska
Format: Ljudbok
Inläsare: Roxane Gay
Förlag: HarperAudio
Utgivningsår: 2017

Det här är nog den mest smärtsamma självbiografin jag någonsin läst. Roxane Gays bok om sin kropp är så utlämnande och stark att jag inte kan sluta läsa.

När Roxane var tolv år blev hon våldtagen och har sedan dess börjat äta så mycket att hennes kropp blivit kraftig överviktig, det här för att skydda sig själv. Hon tänkte att om hon blir så oattraktiv som möjligt så kan hon skydda sig mot elaka män.

I den här memoaren lägger Roxane stor fokus på hennes egen kropp och hennes förhållande till den. Hon skriver om synen på överviktiga som finns och hur hon har blivit bemött på grund av sin kropp. Roxane skriver även om fetma överlag och vad personer som är kraftigt överviktiga får stå ut med. Det är brutalt, det är starkt och det är otroligt tänkvärt.
Roxane är en briljant skribent, hon lyckas få mig att kliva in i hennes verklighet och se det hon ser. Det är mycket skamkänslor, ilska och sorg. Hon är väldigt rak med att det här inte är en bok om hennes väg till att bli smal utan hennes väg till att förlåta sig själv. Hon blottar sitt inre på ett beundransvärt sätt.

Ibland blir det lite för många upprepningar i texten vilket gör att den känns lite längre än vad den är. Jag rekommenderar att lyssna på den då det är Roxane själv som läser in den vilket gör att texten känns ännu mer nära.

Z Z Z Z Z

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126 olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) DNF Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts – The mo...

One last stop – Casey McQuiston

Jag gillar ju inte feelgood eller romance men McQuistons förra bok Red, White & Royal Blue gillade jag väldigt mycket trots all romance så jag hade höga förväntningar på denna. Men nej, det här funkade inte för mig. Vi får följa med August som flyttar till New York City för att plugga. Hon är cynisk och tror inte på kärleken. Men så en dag träffar hon Jane på tunnelbanan och kärleken golvar henne. Problemet är bara att Jane inte är som alla andra tjejer. Jane kommer från 70-talet och har fastnat i tiden och kan inte lämna tunnelbanan. Nu måste August göra allt i sin makt för att hjälpa Jane. Jag älskar böcker med en sci fi-touch, böcker där man befinner sig i vår verklighet med så finns det något magiskt eller supernaturligt. Därför trodde jag att jag skulle gilla den här mycket mer än hennes förra men nope. Hade det inte varit för att jag var nyfiken på hur det skulle sluta hade jag inte avslutat den här boken. I början älskade jag den! August är en rolig och smart karaktär...

Stugorna – Johan Theorin

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Wahlström & Widstrand i utbyte mot en ärlig recension. Johan Theorin är tillbaka med “Stugorna”, en berättelse som rör sig någonstans mellan spökhistoria och psykologisk thriller. Och visst känns det som att kliva in i välbekant Theorin-mark: suggestiva miljöer, trovärdiga karaktärer och en stämning som långsamt kryper under huden. Men. För mig tog det lite för lång tid innan det faktiskt hände något. Tempot är långsamt och jag väntade länge på att berättelsen skulle ta fart. När den väl gjorde det fanns där absolut ett driv, men inte tillräckligt för att fånga mig helt. Jag gillar hur Theorin väver in flera perspektiv och den där antydan till något övernaturligt men jag önskade mer. Mer spökstämning, mer nerv, mer gåshud. För en läsare som uppskattar thrillers med ett stänk av det övernaturliga finns här säkert mycket att tycka om. Själv hade jag hoppats på en mörkare, mer ryslig ton. Stugorna har allt som borde tilltala mig: a...

Elzasbokhylla

Leta i den här bloggen