En gentleman i Moskva – Amor Towles

Originaltitel: A Gentleman in Moscow
Originalspråk: Engelska
Författare: Amor Towles
Antal sidor: 519
Språk: Svenska
Format: Pocket
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: 2019 (först publicerad 2016)

Barack Obama har hyllat den, Bill Gate älskar den och säljsiffrorna talar sitt tydliga språk, “En gentleman i Moskva” är en succé. Jag blev självklart nyfiken och tog tag i den och vilken lycka! Jag kan inget annat än hålla med hyllningskören.

Vi får följa med greven Alexander Rostov som bor i en lyxsvit på Hotell Metropol i Moskva. Året är 1922 och greven döms till husarrest för en påstådd kontrarevolutionär dikt. Han får flytta från sin lyxsvit till ett trångt vindsrum uppe på hotellet. Det är här hela berättelsen utspelar sig, inom hotellets väggar, och vi får följa med greven i flera decennier framåt.

Boken utspelar sig i mellankrigstiden, Sovjetunionen utanför präglas av en våldsam tid. Jag trodde först att boken skulle vara svår och språket torrt men ack så fel jag hade. Det finns en berättarglädje och charm som sveper hela berättelsen och gör den alldeles varm och go. Den är lättsam och rolig. Karaktärerna är otroligt intressanta och väldigt lätta att tycka om. Den där greve Rostov är något alldeles extra! Med ödmjukhet och optimism tar han varje motgång och omvandlar det till en framgång. Det finns en massa olika karaktärer och alla lika intressanta.

Det här var en fantastisk läsupplevelse. Det enda jag kan klaga på är att den bitvis är lite seg och de politiska bitarna saktar ner berättelsen, vissa av dem går över huvudet på mig så jag har ibland lite svårt att inse storheten i vissa historiska händelser. Men det är inget jag kan klandra författaren, bara mig själv.

Det enda jag kan säga är att alla hyllningar är välförtjänta och det här är en bok jag gärna läser om flera gånger.

Z Z Z Z Z

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126 olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) DNF Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts – The mo...

One last stop – Casey McQuiston

Jag gillar ju inte feelgood eller romance men McQuistons förra bok Red, White & Royal Blue gillade jag väldigt mycket trots all romance så jag hade höga förväntningar på denna. Men nej, det här funkade inte för mig. Vi får följa med August som flyttar till New York City för att plugga. Hon är cynisk och tror inte på kärleken. Men så en dag träffar hon Jane på tunnelbanan och kärleken golvar henne. Problemet är bara att Jane inte är som alla andra tjejer. Jane kommer från 70-talet och har fastnat i tiden och kan inte lämna tunnelbanan. Nu måste August göra allt i sin makt för att hjälpa Jane. Jag älskar böcker med en sci fi-touch, böcker där man befinner sig i vår verklighet med så finns det något magiskt eller supernaturligt. Därför trodde jag att jag skulle gilla den här mycket mer än hennes förra men nope. Hade det inte varit för att jag var nyfiken på hur det skulle sluta hade jag inte avslutat den här boken. I början älskade jag den! August är en rolig och smart karaktär...

Stugorna – Johan Theorin

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Wahlström & Widstrand i utbyte mot en ärlig recension. Johan Theorin är tillbaka med “Stugorna”, en berättelse som rör sig någonstans mellan spökhistoria och psykologisk thriller. Och visst känns det som att kliva in i välbekant Theorin-mark: suggestiva miljöer, trovärdiga karaktärer och en stämning som långsamt kryper under huden. Men. För mig tog det lite för lång tid innan det faktiskt hände något. Tempot är långsamt och jag väntade länge på att berättelsen skulle ta fart. När den väl gjorde det fanns där absolut ett driv, men inte tillräckligt för att fånga mig helt. Jag gillar hur Theorin väver in flera perspektiv och den där antydan till något övernaturligt men jag önskade mer. Mer spökstämning, mer nerv, mer gåshud. För en läsare som uppskattar thrillers med ett stänk av det övernaturliga finns här säkert mycket att tycka om. Själv hade jag hoppats på en mörkare, mer ryslig ton. Stugorna har allt som borde tilltala mig: a...

Elzasbokhylla

Leta i den här bloggen