Monsterstationen: Katinka och pesten – Johan Elfner

Originaltitel: Monsterstationen: Katinka och pesten
Originalspråk: Svenska
Författare: Johan Elfner
Antal sidor: 258
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Förlag: Ordalaget Bokförlag
Utgivningsår: 2021

Jag fick den här boken av Ordalaget Bokförlag i utbyte mot en ärlig recension.

Här har vi andra boken i serien om Katinka och monsterstationen. Här får vi träffa alla karaktärer från första boken och även ett par nya. Den elaka Tyranius kommer till Människoland för att förvandla alla människor till elaka monster. Han behöver en monsterarmé när han ska ta över tronen i Monsterland. När svartörten når befolkningen är pesten lös. Nu måste Katinka, Jackson och tvillingarna rädda Människoland.

Boken är fylld av potential men det räcker inte hela vägen. Den utlovar äventyr, fara och hemligheter men när man väl läser så händer allt så snabbt. Det går för fort fram och alla dessa hinder som ska ge berättelsen en vändning löser sig som genom ett trollslag. Jag är aldrig riktigt orolig eller nervös, istället upplever jag boken som ytlig. Det finns stora händelser som inte hanteras väl, de bara svischar förbi och sedan är det över.

Det är väldigt synd för som sagt tycker jag att boken har potential att bli ett riktigt äventyr. Världen är intressant, karaktärerna roliga men vi får aldrig gå in på djupet, aldrig riktigt utforska varken karaktärerna eller världen som Elfner har byggt upp.

Jag hade helt enkelt hoppats på mer nu när vi är inne i andra boken, men jag tror samtidigt att den kommer att uppskattas av de yngre barnen. Det är ju spännande med monster som kan prata och är lustiga.

Z Z Z Z Z

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126 olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) DNF Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts – The mo...

One last stop – Casey McQuiston

Jag gillar ju inte feelgood eller romance men McQuistons förra bok Red, White & Royal Blue gillade jag väldigt mycket trots all romance så jag hade höga förväntningar på denna. Men nej, det här funkade inte för mig. Vi får följa med August som flyttar till New York City för att plugga. Hon är cynisk och tror inte på kärleken. Men så en dag träffar hon Jane på tunnelbanan och kärleken golvar henne. Problemet är bara att Jane inte är som alla andra tjejer. Jane kommer från 70-talet och har fastnat i tiden och kan inte lämna tunnelbanan. Nu måste August göra allt i sin makt för att hjälpa Jane. Jag älskar böcker med en sci fi-touch, böcker där man befinner sig i vår verklighet med så finns det något magiskt eller supernaturligt. Därför trodde jag att jag skulle gilla den här mycket mer än hennes förra men nope. Hade det inte varit för att jag var nyfiken på hur det skulle sluta hade jag inte avslutat den här boken. I början älskade jag den! August är en rolig och smart karaktär...

Stugorna – Johan Theorin

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Wahlström & Widstrand i utbyte mot en ärlig recension. Johan Theorin är tillbaka med “Stugorna”, en berättelse som rör sig någonstans mellan spökhistoria och psykologisk thriller. Och visst känns det som att kliva in i välbekant Theorin-mark: suggestiva miljöer, trovärdiga karaktärer och en stämning som långsamt kryper under huden. Men. För mig tog det lite för lång tid innan det faktiskt hände något. Tempot är långsamt och jag väntade länge på att berättelsen skulle ta fart. När den väl gjorde det fanns där absolut ett driv, men inte tillräckligt för att fånga mig helt. Jag gillar hur Theorin väver in flera perspektiv och den där antydan till något övernaturligt men jag önskade mer. Mer spökstämning, mer nerv, mer gåshud. För en läsare som uppskattar thrillers med ett stänk av det övernaturliga finns här säkert mycket att tycka om. Själv hade jag hoppats på en mörkare, mer ryslig ton. Stugorna har allt som borde tilltala mig: a...

Elzasbokhylla

Leta i den här bloggen