Flickan som fick en röst – Abi Daré

Originaltitel: The Girl with the Louding Voice
Originalspråk: Engelska
Författare: Abi Daré
Antal sidor: 394
Språk: Svenska
Format: Pocket
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: 2020

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Piratförlaget i utbyte mot en ärlig recension.

Här får vi följa med fjortonåriga Adunni som bara drömmer om en sak nämligen att få utbilda sig. Istället för utbildning får hon en make. Hon blir såld av sin pappa till en äldre man som fru nummer tre. Han vill att hon ska föda honom en son och arvinge.

Här har vi en stark skildring av en ung flickas kamp till ett bättre liv. Vi får följa med henne från att hon blir bortgift till att hon kämpar sig fram till en utbildning. Läsaren får både lära känna Adunni men också ett Nigeria som är fylld med fattigdom och orättvisa.

Som läsare blir jag arg och förundras över all typ av övergrepp och lidande som Adunni får utstå. Samtidigt finns det en hel del godhet och värme. Det är just ljusglimtarna som gör att jag vågar läsa vidare för hoppet om att det kan bli bättre löper som en röd tråd genom hela berättelsen.

Den är skriven på ett speciellt sätt. I och med att det är Adunnis röst vi får höra saknar texten struktur men ju större ordförråd Adunni får desto “bättre” blir texten, lättare att läsa. Vilket jag tycker är genialiskt men samtidigt lite jobbigt då jag hakar upp mig på vissa meningar.

Författaren tar upp klass, kvinnors erfarenhet och utsatthet samt utbildning. Vi får läsa om mentaliteten ute i byarna samt mentaliteten i storstaden Lagos. Det är en kort resa genom Nigeria som är bra skildrat.

Jag gillade boken mycket och med sina relativt korta kapitel gick det fort att läsa. Det som jag kan störa mig på är alla obesvarade frågor. Det händer mycket men vi får aldrig veta hur det sedan gick. Slutet är för öppen för mitt tycke men annars kan jag inte nog rekommendera den här boken. Den är värd all hype!

Z Z Z Z Z

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126 olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) DNF Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts – The mo...

One last stop – Casey McQuiston

Jag gillar ju inte feelgood eller romance men McQuistons förra bok Red, White & Royal Blue gillade jag väldigt mycket trots all romance så jag hade höga förväntningar på denna. Men nej, det här funkade inte för mig. Vi får följa med August som flyttar till New York City för att plugga. Hon är cynisk och tror inte på kärleken. Men så en dag träffar hon Jane på tunnelbanan och kärleken golvar henne. Problemet är bara att Jane inte är som alla andra tjejer. Jane kommer från 70-talet och har fastnat i tiden och kan inte lämna tunnelbanan. Nu måste August göra allt i sin makt för att hjälpa Jane. Jag älskar böcker med en sci fi-touch, böcker där man befinner sig i vår verklighet med så finns det något magiskt eller supernaturligt. Därför trodde jag att jag skulle gilla den här mycket mer än hennes förra men nope. Hade det inte varit för att jag var nyfiken på hur det skulle sluta hade jag inte avslutat den här boken. I början älskade jag den! August är en rolig och smart karaktär...

Stugorna – Johan Theorin

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Wahlström & Widstrand i utbyte mot en ärlig recension. Johan Theorin är tillbaka med “Stugorna”, en berättelse som rör sig någonstans mellan spökhistoria och psykologisk thriller. Och visst känns det som att kliva in i välbekant Theorin-mark: suggestiva miljöer, trovärdiga karaktärer och en stämning som långsamt kryper under huden. Men. För mig tog det lite för lång tid innan det faktiskt hände något. Tempot är långsamt och jag väntade länge på att berättelsen skulle ta fart. När den väl gjorde det fanns där absolut ett driv, men inte tillräckligt för att fånga mig helt. Jag gillar hur Theorin väver in flera perspektiv och den där antydan till något övernaturligt men jag önskade mer. Mer spökstämning, mer nerv, mer gåshud. För en läsare som uppskattar thrillers med ett stänk av det övernaturliga finns här säkert mycket att tycka om. Själv hade jag hoppats på en mörkare, mer ryslig ton. Stugorna har allt som borde tilltala mig: a...

Elzasbokhylla

Leta i den här bloggen