Fortsätt till huvudinnehåll

Sommaren utan regn – Maggie O'Farrell

Sommaren utan regn – Maggie O'Farrell

Originaltitel: Instructions for a Heatwave

Originalspråk: Engelska

Författare: Maggie O´Farrell

Antal sidor: 374

Språk: Svenska

Format: Pocket

Förlag: ETTA Utgivningsår: 2014 (först publicerad 2013)


Den här boken är en del av min bokutmaning ”Damma av 2021


Den här boken köpte jag av en slump när jag var på bokmässan för ett par år sedan. När

jag äntligen tog tag i den blev jag inte besviken. Det här är min första av O'Farrell och wow vilket språk.


Vi får följa med familjen Riordan. När pappan i familjen, Robert, en dag lämnar huset för att sedan aldrig komma tillbaka samlas alla barn. Det är två systrar som glidit ifrån varandra och en bror på randen till skilsmässa. Alla återvänder hem, var och en med en egen uppfattning om var deras pappa kan ha tagit vägen. Ingen av dem anar att deras mamma kanske gömmer på en förklaring som hon inte ens nu kan avslöja.


Det här är en långsam relationsroman där inte inget särskilt egentligen händer samtidigt som det händer en hel del. 

Romanens styrka är karaktärerna och deras relationer mellan sig. Här har vi en skicklig författare som verkligen känner sina karaktärer. 


Det bästa med den här romanen är att allt känns trovärdigt. Jag sveps med i deras små dramer och bråk. Jag blir känslomässig involverad och kommer på mig själv att hålla med någon karaktär och rata en annan för att sedan byta sida. De är mänskliga med brister. 


Det mystiska kring deras pappas försvinnande och allt som avslöjas ger boken en aura av spänning och jag som läsare måste hela tiden läsa vidare för att få veta mer. Det blir en bladvändare helt enkelt.


Ibland kan den dock kännas för lång. Vissa partier av boken blir rätt långsam och seg. Förutom det så måste jag säga att jag blev positivt överraskad! Rekommenderar varmt!


Z Z Z Z Z

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126  olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) DNF Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts ­– The mo...

One last stop – Casey McQuiston

  Jag gillar ju inte feelgood eller romance men McQuistons förra bok Red, White & Royal Blue gillade jag väldigt mycket trots all romance så jag hade höga förväntningar på denna. Men nej, det här funkade inte för mig. Vi får följa med August som flyttar till New York City för att plugga. Hon är cynisk och tror inte på kärleken. Men så en dag träffar hon Jane på tunnelbanan och kärleken golvar henne. Problemet är bara att Jane inte är som alla andra tjejer. Jane kommer från 70-talet och har fastnat i tiden och kan inte lämna tunnelbanan. Nu måste August göra allt i sin makt för att hjälpa Jane. Jag älskar böcker med en sci fi-touch, böcker där man befinner sig i vår verklighet med så finns det något magiskt eller supernaturligt. Därför trodde jag att jag skulle gilla den här mycket mer än hennes förra men nope. Hade det inte varit för att jag var nyfiken på hur det skulle sluta hade jag inte avslutat den här boken. I början älskade jag den! August är en rolig och smart karaktär...

Stugorna – Johan Theorin

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Wahlström & Widstrand i utbyte mot en ärlig recension. Johan Theorin är tillbaka med “Stugorna”, en berättelse som rör sig någonstans mellan spökhistoria och psykologisk thriller. Och visst känns det som att kliva in i välbekant Theorin-mark: suggestiva miljöer, trovärdiga karaktärer och en stämning som långsamt kryper under huden. Men. För mig tog det lite för lång tid innan det faktiskt hände något. Tempot är långsamt och jag väntade länge på att berättelsen skulle ta fart. När den väl gjorde det fanns där absolut ett driv, men inte tillräckligt för att fånga mig helt. Jag gillar hur Theorin väver in flera perspektiv och den där antydan till något övernaturligt men jag önskade mer. Mer spökstämning, mer nerv, mer gåshud. För en läsare som uppskattar thrillers med ett stänk av det övernaturliga finns här säkert mycket att tycka om. Själv hade jag hoppats på en mörkare, mer ryslig ton. Stugorna har allt som borde tilltala mig: a...