The Loneliest Girl in the Universe

The Loneliest Girl in the Universe – Lauren James

Originaltitel: The Loneliest Girl in the Universe

Originalspråk: Engelska

Författare: Lauren James

Antal sidor: 7 tim 38 min

Språk: Engelska

Format: Ljudbok

Förlag: HarperCollins

Utgivningsår: 2018

Jag gillar att läsa science fiction men gör det alldeles för sällan. När jag hörde talas om den här boken blev jag nyfiken men tyvärr också besviken.

Romy Silvers är född på rymdskeppet Infinity och kan inget annat. När båda hennes föräldrar dör blir hon ensam kvar. Den enda kontakten hon har med mänskligheten är via mail och röstmeddelanden. När NASA berättar för henne att ännu ett skepp är på väg för att ansluta sig till henne blir hon överlycklig. Nu behöver hon inte vara så ensam längre. Men det är något som inte stämmer med nya skeppet som är påväg mot henne.

Allt med den här boken verkade så intressant och spännande. Jag älskar omslaget och idén men tyvärr blev det bara pannkaka.

Den lovar ett mysterium, ett mörker men ju mer jag lyssnade desto mer förstod jag vad som skulle hända. Den var extremt förutsägbar. I början gillade jag den skarpt för då fick jag lära känna Romy och hennes extrema ensamhet. Författaren lyckas verkligen förmedla den tomhet och övergivenhet som Romy känner genom att vara ensam på det stora skeppet. Men ju mer jag lyssnar desto mer inser jag att det här inte är en smart science fiction bok med ett mystiskt mysterium, det här är bara ännu en ungdomsbok med en förutsägbar kärlekshistoria.

Romy som karaktär är intressant, hon är stark och smart men det är synd att författaren inte fokuserar på det eller ens utforskar det.

Jag hade helt enkelt för höga förväntningar eller kanske fel förväntningar överhuvudtaget. Första halvan var som sagt underhållande och bra, andra halvan hade jag kanske skippat eller i alla fall skrivit om.

Z Z Z Z Z

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126 olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) DNF Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts – The mo...

One last stop – Casey McQuiston

Jag gillar ju inte feelgood eller romance men McQuistons förra bok Red, White & Royal Blue gillade jag väldigt mycket trots all romance så jag hade höga förväntningar på denna. Men nej, det här funkade inte för mig. Vi får följa med August som flyttar till New York City för att plugga. Hon är cynisk och tror inte på kärleken. Men så en dag träffar hon Jane på tunnelbanan och kärleken golvar henne. Problemet är bara att Jane inte är som alla andra tjejer. Jane kommer från 70-talet och har fastnat i tiden och kan inte lämna tunnelbanan. Nu måste August göra allt i sin makt för att hjälpa Jane. Jag älskar böcker med en sci fi-touch, böcker där man befinner sig i vår verklighet med så finns det något magiskt eller supernaturligt. Därför trodde jag att jag skulle gilla den här mycket mer än hennes förra men nope. Hade det inte varit för att jag var nyfiken på hur det skulle sluta hade jag inte avslutat den här boken. I början älskade jag den! August är en rolig och smart karaktär...

Stugorna – Johan Theorin

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Wahlström & Widstrand i utbyte mot en ärlig recension. Johan Theorin är tillbaka med “Stugorna”, en berättelse som rör sig någonstans mellan spökhistoria och psykologisk thriller. Och visst känns det som att kliva in i välbekant Theorin-mark: suggestiva miljöer, trovärdiga karaktärer och en stämning som långsamt kryper under huden. Men. För mig tog det lite för lång tid innan det faktiskt hände något. Tempot är långsamt och jag väntade länge på att berättelsen skulle ta fart. När den väl gjorde det fanns där absolut ett driv, men inte tillräckligt för att fånga mig helt. Jag gillar hur Theorin väver in flera perspektiv och den där antydan till något övernaturligt men jag önskade mer. Mer spökstämning, mer nerv, mer gåshud. För en läsare som uppskattar thrillers med ett stänk av det övernaturliga finns här säkert mycket att tycka om. Själv hade jag hoppats på en mörkare, mer ryslig ton. Stugorna har allt som borde tilltala mig: a...

Elzasbokhylla

Leta i den här bloggen