Fortsätt till huvudinnehåll

Sparvmolnet – Takashi Matsuoka

 


Originaltitel: Cloud of Sparrows

Originalspråk: Engelska

Författare: Takashi Matsuoka

Antal sidor: 461

Språk: Svenska

Format: Pocket

Förlag: Damm Förlag

Utgivningsår: 2002


Den här boken är en del av min bokutmaning “Damma av 2021


Jag har haft den här boken väntandes i bokhyllan i evigheter och nu när jag läst den förstår jag inte varför jag inte tog upp den tidigare, den var fantastisk!


Året är 1861 och ett amerikanskt fartyg ligger för ankar i Edos hamn. Ombord finns missionärerna Zephaniah Cromwell, Matthew Stark och Emily Gibson. De säger att de kommit för att kristna hedningarna, men samtliga har hemliga mål med sin resa och ingen är vad den utger sig för att vara. Det är en tid av förändringar och stridigheter i Japan. Lord Genji tillhör de få japaner som vill lära känna västerlänningarna och lära sig mer om världen. Han vet att Japan inte kan isolera sig från omvärlden längre och att det enda sättet att överleva är att anpassa sig till resten av världen. Dessa två världar möts och orsakar förändringar för alla parter men också för hela Japan. 


Den här boken har jämförts med Shogun av James Clavell och jag ser likheterna. För mig har det varit positivt för jag älskar Shogun! Det är samma atmosfär, miljö och känsla. Det är tydligt att Matsuoka känner till och har inblick i bägge kulturerna. Konflikterna och kulturkrocken känns trovärdiga. 


Det som gör att boken inte riktigt når hela vägen är att det karaktärernas egna stories inte vävs ihop på ett skickligt sätt. Ibland känns det som om jag läser olika berättelser när jag läser om de olika karaktärernas bakgrund. Sedan knyts inte säcken ihop ordentligt. Det finns lösa trådar på slutet och vissa händelser får rinna ut i sanden, vilket är synd.


Det här är helt enkelt en läsvärd historisk roman med brister. Inget som egentligen stör själva läsupplevelsen för mig men jag blev väldigt sugen på att läsa om Shogun.


Z Z Z Z Z



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126  olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) DNF Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts ­– The mo...

One last stop – Casey McQuiston

  Jag gillar ju inte feelgood eller romance men McQuistons förra bok Red, White & Royal Blue gillade jag väldigt mycket trots all romance så jag hade höga förväntningar på denna. Men nej, det här funkade inte för mig. Vi får följa med August som flyttar till New York City för att plugga. Hon är cynisk och tror inte på kärleken. Men så en dag träffar hon Jane på tunnelbanan och kärleken golvar henne. Problemet är bara att Jane inte är som alla andra tjejer. Jane kommer från 70-talet och har fastnat i tiden och kan inte lämna tunnelbanan. Nu måste August göra allt i sin makt för att hjälpa Jane. Jag älskar böcker med en sci fi-touch, böcker där man befinner sig i vår verklighet med så finns det något magiskt eller supernaturligt. Därför trodde jag att jag skulle gilla den här mycket mer än hennes förra men nope. Hade det inte varit för att jag var nyfiken på hur det skulle sluta hade jag inte avslutat den här boken. I början älskade jag den! August är en rolig och smart karaktär...

Stugorna – Johan Theorin

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Wahlström & Widstrand i utbyte mot en ärlig recension. Johan Theorin är tillbaka med “Stugorna”, en berättelse som rör sig någonstans mellan spökhistoria och psykologisk thriller. Och visst känns det som att kliva in i välbekant Theorin-mark: suggestiva miljöer, trovärdiga karaktärer och en stämning som långsamt kryper under huden. Men. För mig tog det lite för lång tid innan det faktiskt hände något. Tempot är långsamt och jag väntade länge på att berättelsen skulle ta fart. När den väl gjorde det fanns där absolut ett driv, men inte tillräckligt för att fånga mig helt. Jag gillar hur Theorin väver in flera perspektiv och den där antydan till något övernaturligt men jag önskade mer. Mer spökstämning, mer nerv, mer gåshud. För en läsare som uppskattar thrillers med ett stänk av det övernaturliga finns här säkert mycket att tycka om. Själv hade jag hoppats på en mörkare, mer ryslig ton. Stugorna har allt som borde tilltala mig: a...