Fortsätt till huvudinnehåll

De förlorade minnenas ö – Yõko Ogawa

Den här boken är en del av min bokutmaning “Världslitteratur”.

Jag älskar att läsa böcker från Japan, det är något melankoliskt, lite vemodigt samtidigt utforskande över deras berättelser som faller mig i smaken.


I “De förlorade minnenas ö” befinner vi oss på en namnlös ö där glömskan sprider sig som en epidemi. Saker har börjat försvinna från ön och strax därpå även ur människors minnen. Det är bara ett fåtal människor där minnena fortfarande lever kvar och för dem är tillvaron skräckfylld: de vet att den hemliga polisen kan få även människor att försvinna.


Det här är en dystopisk berättelse med fokus på människans psyke. Romanens huvudperson är en ung författare som till en början inte reflekterar mycket över vad som händer omkring henne men omständigheterna får henne att se situationen på ön i ett annat ljus. Trots att stämningen under hela berättelsen är lugn, ligger det en spänning i luften. Jag som läsare känner av folkets förvirring och oro.


Den är otroligt välskriven. Miljöbeskrivningar är fantastiska och människors känslor inför det som händer är väl skildrat.  


Boken är fylld av metaforer, vissa förstår jag och vissa går över huvudet på mig då jag inte är helt insatt i Japans historia. Dock gör det inget. Jag njuter av nästan varje sida och förundras karaktärernas beslut. Det som sänker betyget liten är segheten. Boken känns längre än vad den är. Vissa partier var otroligt sega och det öppna slutet lämnar mig lite frustrerad.


En bok jag varmt rekommenderar om du gillar lågmälda och långsamma berättelser.

Z Z Z Z Z

Originaltitel: 密やかな結晶

Originalspråk: Japanska

Författare: Yõko Ogawa

Antal sidor: 299

Språk: Svenska

Format: E-bok

Förlag: Bokförlaget Tranan

Utgivningsår: 2022 (först publicerad 1994)


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126  olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) DNF Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts ­– The mo...

One last stop – Casey McQuiston

  Jag gillar ju inte feelgood eller romance men McQuistons förra bok Red, White & Royal Blue gillade jag väldigt mycket trots all romance så jag hade höga förväntningar på denna. Men nej, det här funkade inte för mig. Vi får följa med August som flyttar till New York City för att plugga. Hon är cynisk och tror inte på kärleken. Men så en dag träffar hon Jane på tunnelbanan och kärleken golvar henne. Problemet är bara att Jane inte är som alla andra tjejer. Jane kommer från 70-talet och har fastnat i tiden och kan inte lämna tunnelbanan. Nu måste August göra allt i sin makt för att hjälpa Jane. Jag älskar böcker med en sci fi-touch, böcker där man befinner sig i vår verklighet med så finns det något magiskt eller supernaturligt. Därför trodde jag att jag skulle gilla den här mycket mer än hennes förra men nope. Hade det inte varit för att jag var nyfiken på hur det skulle sluta hade jag inte avslutat den här boken. I början älskade jag den! August är en rolig och smart karaktär...

Stugorna – Johan Theorin

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Wahlström & Widstrand i utbyte mot en ärlig recension. Johan Theorin är tillbaka med “Stugorna”, en berättelse som rör sig någonstans mellan spökhistoria och psykologisk thriller. Och visst känns det som att kliva in i välbekant Theorin-mark: suggestiva miljöer, trovärdiga karaktärer och en stämning som långsamt kryper under huden. Men. För mig tog det lite för lång tid innan det faktiskt hände något. Tempot är långsamt och jag väntade länge på att berättelsen skulle ta fart. När den väl gjorde det fanns där absolut ett driv, men inte tillräckligt för att fånga mig helt. Jag gillar hur Theorin väver in flera perspektiv och den där antydan till något övernaturligt men jag önskade mer. Mer spökstämning, mer nerv, mer gåshud. För en läsare som uppskattar thrillers med ett stänk av det övernaturliga finns här säkert mycket att tycka om. Själv hade jag hoppats på en mörkare, mer ryslig ton. Stugorna har allt som borde tilltala mig: a...