Fortsätt till huvudinnehåll

Historieläraren – Matt Haig


Den här boken är en del av min bokutmaning “Damma av 2022”.

Jag har ju hittat en ny favoritförfattare, så är det bara. Historieläraren blir min tredje bok av Matt Haig och jag gillar den mycket.


Vi följer Tom Hazard som ser ut som en 41-åring men som i själva verket har levt i århundraden. På 13-14 år åldras han endast ett. Han har varit med om alla stora historiska händelser, han har sett världen förändras så många gånger men de enda han längtar efter är ett vanligt liv. Som historielärare på en grundskola i London har han hittat det perfekta jobbet: han kan lära barnen om häxjakten, världskrigen och andra stora historiska händelser. Han försöker på så sätt att tämja det förflutna, som alltid riskerar att springa ikapp honom, och komma över förlusten av sin sedan länge försvunna dotter.


Det finns en härlig mystisk aura kring Haigs böcker. Det är alltid en touch av magisk realism blandad med spänning. Den kombinationen fungerar för mig, även om hans berättelser också snuddar vid feelgood (som jag inte gillar).


Tom Hazard som karaktär är intressant även om jag har lite svårt att tycka om honom, ibland känns han för mesig och ibland för tråkig. För det finns ju andra som han, de har tagit sin nästan-odödlighet på ett lättjefullt sätt medan han går igenom livet med en bitterljuv känsla. Han försöker hitta sig själv och det är just det som berättelsen handlar om, att det tar tid. Han är över fyra hundra år och vet ännu inte vem han är. 


Alla små hintar till de stora historiska händelserna lyfter läsningen för mig. Det är kul att läsa om hans möten med Shakespeare och Zelda Fitzgerald.


Helt enkelt en fantastisk bok som jag slukade. Rekommenderar varmt!


Z Z Z Z Z

Originaltitel: How to stop time

Originalspråk: Engelska

Författare: Matt Haig

Antal sidor: 379

Språk: Svenska

Format: Pocket

Förlag: Polaris 

Utgivningsår: 2019 (först publicerad 2017)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2026

Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – tionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2025 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 128 olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur De obotliga optimisternas klubb – Jean-Michel Guenassia (början av 10-talet) Ett ufo göra entré – Jonas Gardell   Jenny – Jonas Gardell  Ställ ut en väktare – Harper Lee (2017) Rich Boy – Caroline Ringskog Ferrada-Noli (2020) Pow Wow – Tommy Orange (2020) Love in the time of cholera – Gabriell Garcia Marquez  The mountain shadow – Gregory David Roberts (2018) The invention of wings – Sue Monk Kidd (början av 10-talet) Hamnet – Maggie O´Farrell (2...

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126  olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) DNF Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts ­– The mo...

Stugorna – Johan Theorin

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Wahlström & Widstrand i utbyte mot en ärlig recension. Johan Theorin är tillbaka med “Stugorna”, en berättelse som rör sig någonstans mellan spökhistoria och psykologisk thriller. Och visst känns det som att kliva in i välbekant Theorin-mark: suggestiva miljöer, trovärdiga karaktärer och en stämning som långsamt kryper under huden. Men. För mig tog det lite för lång tid innan det faktiskt hände något. Tempot är långsamt och jag väntade länge på att berättelsen skulle ta fart. När den väl gjorde det fanns där absolut ett driv, men inte tillräckligt för att fånga mig helt. Jag gillar hur Theorin väver in flera perspektiv och den där antydan till något övernaturligt men jag önskade mer. Mer spökstämning, mer nerv, mer gåshud. För en läsare som uppskattar thrillers med ett stänk av det övernaturliga finns här säkert mycket att tycka om. Själv hade jag hoppats på en mörkare, mer ryslig ton. Stugorna har allt som borde tilltala mig: a...