This is how you lose the time war – Amal El-Mohtar och Max Gladstone

Den här boken har jag varit nyfiken på rätt länge och nu när jag äntligen har läst den vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Å ena sidan var den genialisk å andra sidan var den fullständigt obegriplig.

Det vi får veta är att två agenter, röd och blå, krigar mot varandra. De representerar olika sidor. Den ena sidan står för teknologi och den andra sidan står för naturen. Dessa agenter börjar brevväxla och blir kära. De utbyter breven genom olika tidsepoker då de kan flytta sig fram och tillbaka i tiden.

Jag gillar språket, det är poetiskt och vackert men det är också svårt. Den här boken slukar man inte utan den måste få ta tid. Samtidigt som agenterna hittar varandra och blir kära får vi läsare också ta del av jordens historia. Språket är också fyllt med metaforer och refererar mycket till både nutida och dåtida händelser i mänsklighetens historia.

Jag ska vara ärlig, jag ville lägga ifrån mig den här boken flera gånger och trodde inte att jag skulle avsluta den men det vände. Någonstans började jag komma in i språket och även i berättelsen. Jag gillade den men också inte, om det låter vettigt. För jag ser och förstår genialiteten samtidigt som den känns otroligt pretentiös. Mycket gick över huvudet på mig och jag blev mätt på alla metaforer och fina beskrivningar.

Därför har jag också svårt att betygsätta den och jag känner mig osäker på om eller hur jag ska rekommenderar den. Kanske såhär: är du nyfiken, ge den en chans.

Z Z Z Z Z

Originaltitel: This is how you lose the time war

Originalspråk: Engelska

Författare: Amal El-Mohtar och Max Gladstone

Antal sidor: 209

Språk: Engelska

Format: E-bok

Förlag: Saga Press

Utgivningsår: 2019

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2023

Jag tänkte köra bokutmaningen " Damma av" för sjunde året i rad. Utmaningen går ut på att försöka läsa så många olästa böcker jag har i bokhyllan som möjligt. Listan innehåller alltså böcker jag äger och som har legat i hyllan i över ett år. Jag har även tagit med böcker jag har köpt/fått under 2022 och som jag inte har hunnit läsa ännu. Jag har sammanlagt 146 olästa böcker och målet är att hinna läsa 30 av dem, alltså 2,5 stycken varje månad. Ni får mer än gärna hjälpa mig med någon slags prioriteringslista, vilken bok borde jag börja med? Skönlitteratur Alexander McCall Smith – Den gode maken på Zebradrive (#8) (början av 10-talet) Alexander McCall Smith – Lycka och ett par blåa skor (#7) (början av 10-talet) Alexander McCall Smith – I muntra damers sällskap (#6) (början av 10-talet) Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) Manila Suri – Vishnus död (början av 10-talet) Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gard

Damma av 2024

Jag tänkte köra bokutmaningen Damma av för åttonde året i rad. Utmaningen går ut på att försöka läsa så många olästa böcker jag har i bokhyllan som möjligt. Listan innehåller alltså böcker jag äger och som har legat i hyllan i över ett år. Jag har även tagit med böcker som jag har köpt/fått under 2023 och som jag inte har hunnit läsa ännu. Jag har sammanlagt 131 olästa böcker och målet är att hinna läsa 30 av dem, alltså 2,5 stycken varje månad. Ni får mer än gärna hjälpa mig med någon slags prioriteringslista, vilken bok borde jag börja med? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) Donna Tartt – Steglitsan (2019) Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Colson Whitehead – Den underjordiska järnvägen (2020) Tommy Orange – Pow

Gregorius – Bengt Ohlsson

Den här boken är en del av min bokutmaning “ Damma av 2023 ” Jag älskar inte boken men jag hatar den inte heller. Det är en intressant läsning och medan Gregorius går igenom sin egen existens, barndom och livsöde får vi lära känna flera sidor av honom, inga som jag personligen skulle säga är till hans fördel men ändå olika. I sin roman “Doktor Glas” från 1905 presenterade Hjalmar Söderberg en av den svenska litteraturens mest avskyvärda gestalter. Pastor Gregorius beskrivs som liderlig, hycklande och inskränkt. I Bengt Ohlssons Gregorius berättar pastorn själv om det som ska komma att bli hans sista sommar, och hans gestalt får ett helt annat liv. Även om det är en fascinerande läsning kan jag inte låta bli att känna mig rätt uttråkad ibland. Gregorius liv och livssyn berör mig inte då jag är hans raka motsats. Om han fanns i verkligheten skulle vi inte ha kommit bra överens, vi skulle nog inte ens ha tyckt om varandra. Inget som egentligen stör mig, tvärtom, berättelsen känns mer s

Elzasbokhylla

Leta i den här bloggen