Fortsätt till huvudinnehåll

This is how you lose the time war – Amal El-Mohtar och Max Gladstone

 


Den här boken har jag varit nyfiken på rätt länge och nu när jag äntligen har läst den vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Å ena sidan var den genialisk å andra sidan var den fullständigt obegriplig.


Det vi får veta är att två agenter, röd och blå, krigar mot varandra. De representerar olika sidor. Den ena sidan står för teknologi och den andra sidan står för naturen. Dessa agenter börjar brevväxla och blir kära. De utbyter breven genom olika tidsepoker då de kan flytta sig fram och tillbaka i tiden. 


Jag gillar språket, det är poetiskt och vackert men det är också svårt. Den här boken slukar man inte utan den måste få ta tid. Samtidigt som agenterna hittar varandra och blir kära får vi läsare också ta del av jordens historia. Språket är också fyllt med metaforer och refererar mycket till både nutida och dåtida händelser i mänsklighetens historia.


Jag ska vara ärlig, jag ville lägga ifrån mig den här boken flera gånger och trodde inte att jag skulle avsluta den men det vände. Någonstans började jag komma in i språket och även i berättelsen. Jag gillade den men också inte, om det låter vettigt. För jag ser och förstår genialiteten samtidigt som den känns otroligt pretentiös. Mycket gick över huvudet på mig och jag blev mätt på alla metaforer och fina beskrivningar.


Därför har jag också svårt att betygsätta den och jag känner mig osäker på om eller hur jag ska rekommenderar den. Kanske såhär: är du nyfiken, ge den en chans.


Z Z Z Z Z


Originaltitel: This is how you lose the time war

Originalspråk: Engelska

Författare: Amal El-Mohtar och Max Gladstone

Antal sidor: 209

Språk: Engelska

Format: E-bok

Förlag: Saga Press

Utgivningsår: 2019

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2026

Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – tionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2025 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 128 olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur De obotliga optimisternas klubb – Jean-Michel Guenassia (början av 10-talet) Ett ufo göra entré – Jonas Gardell   Jenny – Jonas Gardell  Ställ ut en väktare – Harper Lee (2017) Rich Boy – Caroline Ringskog Ferrada-Noli (2020) Pow Wow – Tommy Orange (2020) Love in the time of cholera – Gabriell Garcia Marquez  The mountain shadow – Gregory David Roberts (2018) The invention of wings – Sue Monk Kidd (början av 10-talet) Hamnet – Maggie O´Farrell (...

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126  olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) DNF Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts ­– The mo...

Shuggie Bain – Douglas Stuart

Den här boken är en del av min bokutmaning " Damma av 2024 ". Jag hade ganska höga förväntningar på “Shuggie Bain”, särskilt eftersom den jämförts med en av mina absoluta favoritböcker, “Ett litet liv ” av Hanya Yanagihara. Tyvärr nådde den inte riktigt upp till mina förhoppningar, och jag blev lite besviken. Boken följer Shuggie, en ung pojke som växer upp i 1980-talets Glasgow under svåra förhållanden. Genom hans ögon får vi uppleva en barndom präglad av fattigdom, alkoholism och utanförskap, medan han försöker ta hand om sin mamma Agnes, som kämpar med ett allvarligt alkoholberoende. Douglas Stuart lyckas verkligen fånga den hårda verkligheten i ett samhälle i förfall, och hans beskrivningar av miljöer och karaktärer är både detaljerade och gripande. Språket är vackert och poetiskt, även när det skildrar de mest smärtsamma delarna av livet, vilket skapar en intressant kontrast som håller en fängslad. Men trots att boken tar upp tunga och viktiga teman, så kändes berättels...