Fortsätt till huvudinnehåll

Neverworld – Marisha Pessl

 


Den här boken har jag velat läsa i evigheter och är väldigt glad att jag äntligen har gjort det!


Vi följer Beatrice som en gång i tiden var med i det tuffaste gänget i staden men när Jim, som var gängets kreativa geni, dog förändrades allt. Ett år efter examen återvänder Beatrice till Wincroft, den herrgård vid kusten där vännerna tillbringat så många nätter och delat så många tankar tillsammans – hemligheter, förälskelser och planer – i hopp om att få svar på den fråga som värker i henne: Vad visste egentligen hennes vänner om Jims död? De en gång så nära vännerna är förändrade – splittrade och osäkra. Det är för sent. Men när natten går mot morgon rasar åskan, och en mystisk man knackar på dörren. En man som berättar något som inte borde vara möjligt…


Det är mycket som är bra och spännande med boken. Själva mystiken kring vad som verkligen hände Jim är det som driver berättelsen framåt. Vad som egentligen händer är svårt att beskriva utan att spoila därför berättar jag inte mer än bara att jag gillade upplägget. 


Karaktärerna är välskrivna och trovärdiga. Miljön är spännande och själva berättelsen är otroligt spännande, jag hade svårt att lägga ifrån mig boken. 


Om jag ska säga något negativt måste det vara att den inte är särskilt skickligt skriven som jag hade hoppats. Det är många trådar att knyta ihop och det lyckas författaren med men på ett enkelt sätt istället för ett smart sätt. Samtidigt är det ju en bok för unga vuxna så den passar målgruppen men jag hade nog hoppats på mer. 


Annars en otroligt välskriven och spännande bok som jag rekommenderar!


Z Z Z Z Z

Originaltitel: Neverworld Wake

Originalspråk: Engelska

Författare: Marisha Pessl

Antal sidor: 272

Språk: Svenska

Format: Inbunden

Förlag: Modernista 

Utgivningsår: 2018

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126  olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) DNF Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts ­– The mo...

One last stop – Casey McQuiston

  Jag gillar ju inte feelgood eller romance men McQuistons förra bok Red, White & Royal Blue gillade jag väldigt mycket trots all romance så jag hade höga förväntningar på denna. Men nej, det här funkade inte för mig. Vi får följa med August som flyttar till New York City för att plugga. Hon är cynisk och tror inte på kärleken. Men så en dag träffar hon Jane på tunnelbanan och kärleken golvar henne. Problemet är bara att Jane inte är som alla andra tjejer. Jane kommer från 70-talet och har fastnat i tiden och kan inte lämna tunnelbanan. Nu måste August göra allt i sin makt för att hjälpa Jane. Jag älskar böcker med en sci fi-touch, böcker där man befinner sig i vår verklighet med så finns det något magiskt eller supernaturligt. Därför trodde jag att jag skulle gilla den här mycket mer än hennes förra men nope. Hade det inte varit för att jag var nyfiken på hur det skulle sluta hade jag inte avslutat den här boken. I början älskade jag den! August är en rolig och smart karaktär...

Stugorna – Johan Theorin

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Wahlström & Widstrand i utbyte mot en ärlig recension. Johan Theorin är tillbaka med “Stugorna”, en berättelse som rör sig någonstans mellan spökhistoria och psykologisk thriller. Och visst känns det som att kliva in i välbekant Theorin-mark: suggestiva miljöer, trovärdiga karaktärer och en stämning som långsamt kryper under huden. Men. För mig tog det lite för lång tid innan det faktiskt hände något. Tempot är långsamt och jag väntade länge på att berättelsen skulle ta fart. När den väl gjorde det fanns där absolut ett driv, men inte tillräckligt för att fånga mig helt. Jag gillar hur Theorin väver in flera perspektiv och den där antydan till något övernaturligt men jag önskade mer. Mer spökstämning, mer nerv, mer gåshud. För en läsare som uppskattar thrillers med ett stänk av det övernaturliga finns här säkert mycket att tycka om. Själv hade jag hoppats på en mörkare, mer ryslig ton. Stugorna har allt som borde tilltala mig: a...