Fortsätt till huvudinnehåll

Spindeln – Lars Kepler

 


Vad ska jag säga? Vad finns det att säga?! Kepler har gjort det igen, Spindeln är minst lika bra som de andra böckerna. Det är fart, det är spänning och det är en hel del bestialiska mord.


För tre år sedan fick Saga Bauer ett vykort med en hotfull text om en pistol med nio vita kulor - varav en väntar på Joona Linna. Det stod att hon var den enda som skulle kunna rädda honom. Hon visade kortet för Joona, men tiden gick och hotet bleknade som en meningslös provokation. Fram till nu. Joona Linna och Saga Bauer kämpar sida vid sida för att lägga pusslet och rädda de utsedda offren innan det är för sent. 


Det är Saga Bauer som står i centrum och vi får följa med henne både som polis men också privat. Vilket jag uppskattar då jag gillar henne. Det finns ingen lugn stund, ingen tid att hämta andan och jag älskar det. Det som kännetecknar Kepler, för mig, är deras extremt detaljerade research, det känns i varje sida att författarna vet vad de skriver om vilket inger stort förtroende. Jag älskar inte bara Kepler, jag litar också på Kepler. 


Innan varje mord får teamet ett pussel att klura ut, jag älskar när seriemördare leker med polisen på det här sättet. Jag försöker klura ut vem som kan ligga bakom alla morden och jag kommer inte på det, vilket gör läsningen otroligt spännande. Ja, ibland kan detaljerna kring morden bli för groteska samtidigt som jag förväntar mig det från författarna.


Jag rekommenderar att man läser Sandmannen och Lazarus innan man läser denna för att verkligen njuta och förstå det underliggande obehaget som ligger under ytan under hela boken.  


Vad kan jag säga mer än läs, det är en jäkla resa!


Z Z Z Z Z 


Originaltitel: Spindeln (Joona Linna #9)

Originalspråk: Svenska

Författare: Lars Kepler

Antal sidor: 543

Språk: Svenska

Format: Inbunden

Förlag: Albert Bonniers Förlag

Utgivningsår: 2022

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2026

Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – tionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2025 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 128 olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur De obotliga optimisternas klubb – Jean-Michel Guenassia (början av 10-talet) Ett ufo göra entré – Jonas Gardell   Jenny – Jonas Gardell  Ställ ut en väktare – Harper Lee (2017) Rich Boy – Caroline Ringskog Ferrada-Noli (2020) Pow Wow – Tommy Orange (2020) Love in the time of cholera – Gabriell Garcia Marquez  The mountain shadow – Gregory David Roberts (2018) The invention of wings – Sue Monk Kidd (början av 10-talet) Hamnet – Maggie O´Farrell (2...

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126  olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) DNF Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts ­– The mo...

Stugorna – Johan Theorin

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Wahlström & Widstrand i utbyte mot en ärlig recension. Johan Theorin är tillbaka med “Stugorna”, en berättelse som rör sig någonstans mellan spökhistoria och psykologisk thriller. Och visst känns det som att kliva in i välbekant Theorin-mark: suggestiva miljöer, trovärdiga karaktärer och en stämning som långsamt kryper under huden. Men. För mig tog det lite för lång tid innan det faktiskt hände något. Tempot är långsamt och jag väntade länge på att berättelsen skulle ta fart. När den väl gjorde det fanns där absolut ett driv, men inte tillräckligt för att fånga mig helt. Jag gillar hur Theorin väver in flera perspektiv och den där antydan till något övernaturligt men jag önskade mer. Mer spökstämning, mer nerv, mer gåshud. För en läsare som uppskattar thrillers med ett stänk av det övernaturliga finns här säkert mycket att tycka om. Själv hade jag hoppats på en mörkare, mer ryslig ton. Stugorna har allt som borde tilltala mig: a...