Tålamod – Djaïli Amadou Amal

Det här kan vara årets starkaste läsupplevelse.

"Tålamod" är en gripande och kraftfull berättelse som tar oss med på en resa genom tre olika kvinnors liv i Kamerun där det är männen som styr. Författaren ger en röst åt de starka kvinnor som kämpar mot sociala normer och kulturella hinder för att finna sin egen väg.

Bokens största styrka ligger i författarens skickliga sätt att beskriva komplexiteten i de kvinnliga huvudkaraktärerna. Genom de tre unga kvinnorna, som kommer från olika bakgrunder men delar liknande utmaningar, får vi inblick i deras innersta tankar och känslor. Det känns som om vi personligen får ta del av deras smärta, hopp och drömmar, vilket ger en djup förståelse för deras verklighet.

Stundtals är det otroligt mörkt och vi, läsarna, får insyn i en livsstil där förlorarna är kvinnorna. Amal lyckas belysa de sociala orättvisor som kvinnor möter i samhället och understryker vikten av att kämpa för jämställdhet. Hon utmanar traditionella könsroller och ger oss inblick i den komplexitet som präglar dessa kvinnors liv. Språket är rikt och poetiskt, vilket bidrar till att lyfta fram berättelsens djup och betydelse.

Det här är också en bok om hur patriarkatet har utplånat systraskapet, för den existerar mer eller mindre inte alls här. Boken belyser också vikten av systerskapet, hur viktig den är i en värld där männen styr.

En riktig ögonöppnande och tankeväckande läsupplevelse som berörde mig otroligt mycket. Rekommenderar starkt.

Z Z Z Z Z

Originaltitel: Munyal, les larmes de la patience

Originalspråk: Franska

Författare: Djaïli Amadou Amal

Antal sidor: 180

Språk: Svenska

Format: Inbunden

Förlag: Bokförlaget Tranan

Utgivningsår: 2023 (först publicerad 2017)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126 olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) DNF Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts – The mo...

One last stop – Casey McQuiston

Jag gillar ju inte feelgood eller romance men McQuistons förra bok Red, White & Royal Blue gillade jag väldigt mycket trots all romance så jag hade höga förväntningar på denna. Men nej, det här funkade inte för mig. Vi får följa med August som flyttar till New York City för att plugga. Hon är cynisk och tror inte på kärleken. Men så en dag träffar hon Jane på tunnelbanan och kärleken golvar henne. Problemet är bara att Jane inte är som alla andra tjejer. Jane kommer från 70-talet och har fastnat i tiden och kan inte lämna tunnelbanan. Nu måste August göra allt i sin makt för att hjälpa Jane. Jag älskar böcker med en sci fi-touch, böcker där man befinner sig i vår verklighet med så finns det något magiskt eller supernaturligt. Därför trodde jag att jag skulle gilla den här mycket mer än hennes förra men nope. Hade det inte varit för att jag var nyfiken på hur det skulle sluta hade jag inte avslutat den här boken. I början älskade jag den! August är en rolig och smart karaktär...

Stugorna – Johan Theorin

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Wahlström & Widstrand i utbyte mot en ärlig recension. Johan Theorin är tillbaka med “Stugorna”, en berättelse som rör sig någonstans mellan spökhistoria och psykologisk thriller. Och visst känns det som att kliva in i välbekant Theorin-mark: suggestiva miljöer, trovärdiga karaktärer och en stämning som långsamt kryper under huden. Men. För mig tog det lite för lång tid innan det faktiskt hände något. Tempot är långsamt och jag väntade länge på att berättelsen skulle ta fart. När den väl gjorde det fanns där absolut ett driv, men inte tillräckligt för att fånga mig helt. Jag gillar hur Theorin väver in flera perspektiv och den där antydan till något övernaturligt men jag önskade mer. Mer spökstämning, mer nerv, mer gåshud. För en läsare som uppskattar thrillers med ett stänk av det övernaturliga finns här säkert mycket att tycka om. Själv hade jag hoppats på en mörkare, mer ryslig ton. Stugorna har allt som borde tilltala mig: a...

Elzasbokhylla

Leta i den här bloggen