De fördömdas drottning

De fördömdas drottning – Anne Rice

Den här boken är en del av min bokutmaning “Damma av 2024”.

Jag älskar Anne Rice och hennes vampyrer. Den här var lika fantastisk som de andra böckerna om vampyren Lestat, även om “En vampyrs bekännelse” är bäst så ligger inte “De fördömdas drottning” långt efter.

I den här berättelsen har vampyren Lestat bestämt sig för att bli en rockstjärna, och hans musik väcker den uråldriga Akasha som har planer för Lestat och hela mänskligheten. Planer som inte gynnar någon annan än Akasha.

Det bästa med Rice och hennes sätt att berätta historier är att de tar olika former. Det är en blandning av filosofi och action. Hennes karaktärer är otroligt intressanta och jag både älskar och hatar dem. Hon har skapat den perfekta vampyren, i mina ögon. Lestat är allt man vill ha i en vampyr; han är lagom ond och full av rackartyg. Det är aldrig tråkigt att följa honom.

Den här berättelsen tar oss tillbaka till ursprunget till vampyrer och över hela världen. Jag älskar fantasin och jag älskar hur den lunkar fram; samtidigt som mycket händer, det blir aldrig tråkigt eller segt. Rice ställer existentiella frågor och våra vampyrer står för olika saker och vilket skapar intressanta dialoger.

Det enda jag skulle vilja klaga på är att den ibland känns för lång men annars rekommenderar jag denna, precis som alla andra böcker i den här serien. Ett tips är att låta berättelsen ta sin tid och inte skynda fram.

Z Z Z Z Z

Originaltitel: The Queen of the Damned (The Vampire Chronicles, #3)

Originalspråk: Engelska

Författare: Anne Rice

Antal sidor: 466

Språk: Svenska

Format: Inbunden

Förlag: Bokförlaget Forum

Utgivningsår: 1995 (först publicerad 1988)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126 olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) DNF Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts – The mo...

One last stop – Casey McQuiston

Jag gillar ju inte feelgood eller romance men McQuistons förra bok Red, White & Royal Blue gillade jag väldigt mycket trots all romance så jag hade höga förväntningar på denna. Men nej, det här funkade inte för mig. Vi får följa med August som flyttar till New York City för att plugga. Hon är cynisk och tror inte på kärleken. Men så en dag träffar hon Jane på tunnelbanan och kärleken golvar henne. Problemet är bara att Jane inte är som alla andra tjejer. Jane kommer från 70-talet och har fastnat i tiden och kan inte lämna tunnelbanan. Nu måste August göra allt i sin makt för att hjälpa Jane. Jag älskar böcker med en sci fi-touch, böcker där man befinner sig i vår verklighet med så finns det något magiskt eller supernaturligt. Därför trodde jag att jag skulle gilla den här mycket mer än hennes förra men nope. Hade det inte varit för att jag var nyfiken på hur det skulle sluta hade jag inte avslutat den här boken. I början älskade jag den! August är en rolig och smart karaktär...

Stugorna – Johan Theorin

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Wahlström & Widstrand i utbyte mot en ärlig recension. Johan Theorin är tillbaka med “Stugorna”, en berättelse som rör sig någonstans mellan spökhistoria och psykologisk thriller. Och visst känns det som att kliva in i välbekant Theorin-mark: suggestiva miljöer, trovärdiga karaktärer och en stämning som långsamt kryper under huden. Men. För mig tog det lite för lång tid innan det faktiskt hände något. Tempot är långsamt och jag väntade länge på att berättelsen skulle ta fart. När den väl gjorde det fanns där absolut ett driv, men inte tillräckligt för att fånga mig helt. Jag gillar hur Theorin väver in flera perspektiv och den där antydan till något övernaturligt men jag önskade mer. Mer spökstämning, mer nerv, mer gåshud. För en läsare som uppskattar thrillers med ett stänk av det övernaturliga finns här säkert mycket att tycka om. Själv hade jag hoppats på en mörkare, mer ryslig ton. Stugorna har allt som borde tilltala mig: a...

Elzasbokhylla

Leta i den här bloggen