Fortsätt till huvudinnehåll

Gömstället – Dean Koontz

 


Den här boken är en del av min bokutmaning “Damma av 2024”.


Jag kan inte minnas när eller var jag köpte den här boken. Den har legat och dammat i bokhyllan i evigheter och nu äntligen var det dags.


Han var kliniskt död efter olyckan – men återupplivades mirakulöst. Nu lever Hatch Harrison och hans fru Lindsey varje dag med en ny uppskattning för livet… men skuggas av hans blick in i döden. Något har följt med tillbaka från andra sidan. En fruktansvärd närvaro som kopplar samman Hatchs sinne med en farlig psykotisk person. En mörk kraft av mordisk vrede som döljer sig inom oss alla…


Det här är i grunden en psykologisk thriller med en supernaturlig touch, vilket jag gillar! Jag kan vara ärlig och säga att jag inte litar på Koontz till hundra procent, varje gång jag tar upp en av hans böcker är jag försiktigt optimistisk men har blivit besviken ett par gånger. Jag blev inte besviken den här gången.


Det händer saker konstant och sidorna flyger verkligen fram! Det finns en obehaglig stämning som kryper in på skinnet samtidigt som du inte kan sluta läsa. Jag gillar karaktärerna och den onda är otroligt välskriven. Jag är sjukt rädd för honom.


Samtidigt önskar jag att Koontz hade utforskat mer, grävt djupare i både berättelsen och karaktärerna. Det finns så mycket att hämta och boken skulle lätt klara av 200 sidor extra. Vissa karaktärer förtjänar mer utrymme och jag önskar att han hade tagit sig tid att utforska dem mer.


Men helheten är underhållande, skrämmande och sjukt spännande.


Z Z Z Z Z


Originaltitel: Hideaway 

Originalspråk: Engelska

Författare: Dean Koontz 

Antal sidor: 428

Språk: Svenska

Format: Pocket

Förlag: Bra Böcker 

Utgivningsår: 1995 (först publicerad 1992)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126  olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) DNF Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts ­– The mo...

One last stop – Casey McQuiston

  Jag gillar ju inte feelgood eller romance men McQuistons förra bok Red, White & Royal Blue gillade jag väldigt mycket trots all romance så jag hade höga förväntningar på denna. Men nej, det här funkade inte för mig. Vi får följa med August som flyttar till New York City för att plugga. Hon är cynisk och tror inte på kärleken. Men så en dag träffar hon Jane på tunnelbanan och kärleken golvar henne. Problemet är bara att Jane inte är som alla andra tjejer. Jane kommer från 70-talet och har fastnat i tiden och kan inte lämna tunnelbanan. Nu måste August göra allt i sin makt för att hjälpa Jane. Jag älskar böcker med en sci fi-touch, böcker där man befinner sig i vår verklighet med så finns det något magiskt eller supernaturligt. Därför trodde jag att jag skulle gilla den här mycket mer än hennes förra men nope. Hade det inte varit för att jag var nyfiken på hur det skulle sluta hade jag inte avslutat den här boken. I början älskade jag den! August är en rolig och smart karaktär...

Stugorna – Johan Theorin

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Wahlström & Widstrand i utbyte mot en ärlig recension. Johan Theorin är tillbaka med “Stugorna”, en berättelse som rör sig någonstans mellan spökhistoria och psykologisk thriller. Och visst känns det som att kliva in i välbekant Theorin-mark: suggestiva miljöer, trovärdiga karaktärer och en stämning som långsamt kryper under huden. Men. För mig tog det lite för lång tid innan det faktiskt hände något. Tempot är långsamt och jag väntade länge på att berättelsen skulle ta fart. När den väl gjorde det fanns där absolut ett driv, men inte tillräckligt för att fånga mig helt. Jag gillar hur Theorin väver in flera perspektiv och den där antydan till något övernaturligt men jag önskade mer. Mer spökstämning, mer nerv, mer gåshud. För en läsare som uppskattar thrillers med ett stänk av det övernaturliga finns här säkert mycket att tycka om. Själv hade jag hoppats på en mörkare, mer ryslig ton. Stugorna har allt som borde tilltala mig: a...