Mot paradiset – Hanya Yanagihara

Den här boken är en del av min bokutmaning “Damma av 2024”.

Det här är en svår bok att recensera. Jag var nervös och orolig inför att läsa den och min oro

var berättigad. Jag kanske inte är helt jättebesviken men helt golvad är jag verkligen inte.

I boken får vi ta del av tre olika tidsepoker. Vi börjar i 1893 och New York, som är en del av de Fria staterna, där man ska kunna älska vem man vill. Där vi får följa med en skör ättling till en framstående familj, han blir förälskad i en charmig, obemedlad musiker och deras kärlek möter motstånd från familjen. Sedan förflyttar vi oss till Manhattan och det är 1993, mitt under aidsepidemin lever en ung hawaiiansk man med en äldre, rikare partner. Och sist, 2093 och vi befinner oss i en totalitär värld som plågas av sjukdomar. Där försöker en berömd forskares barnbarn lösa gåtan med sin makes försvinnande.

Jag hade så höga förväntningar på den här efter att ha älskat “Ett litet liv”, men tyvärr blev jag inte lika tagen denna gång. Historien är ju spännande med sina tre tidslinjer och viktiga teman som kärlek, klasskillnader och sjukdomar. Men något saknades för mig. Jag kände inte riktigt samma djup och koppling till karaktärerna som jag gjorde i “Ett litet liv”. Trots det är det en välskriven roman som får en att tänka till.

Yanagihara är ju en mästare på att skapa komplexa karaktärer och levande världar, den här boken är inget undantag. Jag önskade bara på en starkare dragningskraft till både berättelsen och karaktärerna.

Jag gillade sista delen bäst, den andra delen minns jag knappt och den första var helt okej. Jag hade gärna sett mer sammanhang mellan de olika berättelserna.

Självklart är jag fortfarande nyfiken och vill läsa mer av henne, men just den här boken blev inte en favorit.

Z Z Z Z Z

Originaltitel: To paradise

Originalspråk: Engelska

Författare: Hanya Yanagihara

Längd: 29h 12m

Språk: Svenska

Format: Ljudbok

Förlag: Albert Bonniers förlag

Utgivningsår: 2022

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126 olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) DNF Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts – The mo...

One last stop – Casey McQuiston

Jag gillar ju inte feelgood eller romance men McQuistons förra bok Red, White & Royal Blue gillade jag väldigt mycket trots all romance så jag hade höga förväntningar på denna. Men nej, det här funkade inte för mig. Vi får följa med August som flyttar till New York City för att plugga. Hon är cynisk och tror inte på kärleken. Men så en dag träffar hon Jane på tunnelbanan och kärleken golvar henne. Problemet är bara att Jane inte är som alla andra tjejer. Jane kommer från 70-talet och har fastnat i tiden och kan inte lämna tunnelbanan. Nu måste August göra allt i sin makt för att hjälpa Jane. Jag älskar böcker med en sci fi-touch, böcker där man befinner sig i vår verklighet med så finns det något magiskt eller supernaturligt. Därför trodde jag att jag skulle gilla den här mycket mer än hennes förra men nope. Hade det inte varit för att jag var nyfiken på hur det skulle sluta hade jag inte avslutat den här boken. I början älskade jag den! August är en rolig och smart karaktär...

Stugorna – Johan Theorin

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Wahlström & Widstrand i utbyte mot en ärlig recension. Johan Theorin är tillbaka med “Stugorna”, en berättelse som rör sig någonstans mellan spökhistoria och psykologisk thriller. Och visst känns det som att kliva in i välbekant Theorin-mark: suggestiva miljöer, trovärdiga karaktärer och en stämning som långsamt kryper under huden. Men. För mig tog det lite för lång tid innan det faktiskt hände något. Tempot är långsamt och jag väntade länge på att berättelsen skulle ta fart. När den väl gjorde det fanns där absolut ett driv, men inte tillräckligt för att fånga mig helt. Jag gillar hur Theorin väver in flera perspektiv och den där antydan till något övernaturligt men jag önskade mer. Mer spökstämning, mer nerv, mer gåshud. För en läsare som uppskattar thrillers med ett stänk av det övernaturliga finns här säkert mycket att tycka om. Själv hade jag hoppats på en mörkare, mer ryslig ton. Stugorna har allt som borde tilltala mig: a...

Elzasbokhylla

Leta i den här bloggen