Natthuset – Jo Nesbø

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Albert Bonniers förlag i utbyte mot en ärlig recension.

Vilken åktur! Nesbø kliver bort från sin klassiska deckarstil och går in i skräckens värld, och levererar en klassisk skräckis à la 80-tals Stephen King. Just att det känns som en typisk King är både bokens styrka och svaghet.

Efter att hans föräldrar omkommit i en husbrand skickas 14-årige Richard till sina släktingar i den avlägsna hålan Ballantyne. Men allt är inte vad det verkar i staden: Richard betraktas som en utböling, och när klasskamraten Tom försvinner får Richard skulden. Den enda som tror på honom är Karen, klassens populäraste tjej. Hon hjälper Richard att spåra det telefonnummer Tom ringde innan han försvann, till ett övergivet hus i Spegelskogen.

Det händer mycket redan från start, och boken tar bara korta pauser innan intrigerna och vändningarna fortsätter. Och just vändningar finns det gott om. Jag vet aldrig riktigt vart historien ska ta mig, och det är spännande. Liknelsen med King är tydlig, och i början gillade jag det, men ju mer jag läste, desto mer framträdde också bristerna. Det största problemet är att texten känns föråldrad, åtminstone i den första delen. Ingen mångfald och knappt någon hbtq-representation. Jag saknar också det nordiska perspektivet; istället för en liten norsk stad kändes det som om vi befann oss i en amerikansk småstad. Synd.

Förutom det var det här en väldigt rolig åktur! Det är en skickligt skriven skräckis med flera lager som får dig som läsare att gissa ända fram till slutet. Boken är uppdelad i tre delar, och det är först i slutet som helhetsbilden verkligen framträder. Snyggt gjort! Gillar du skräck, skulle jag rekommendera den här.

Z Z Z Z Z

Originaltitel: Natthuset

Originalspråk: Norska

Författare: Jo Nesbø

Längd: 6h 44m

Språk: Svenska

Format: Ljudbok

Förlag: Albert Bonniers förlag Utgivningsår: 2023

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126 olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) DNF Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts – The mo...

One last stop – Casey McQuiston

Jag gillar ju inte feelgood eller romance men McQuistons förra bok Red, White & Royal Blue gillade jag väldigt mycket trots all romance så jag hade höga förväntningar på denna. Men nej, det här funkade inte för mig. Vi får följa med August som flyttar till New York City för att plugga. Hon är cynisk och tror inte på kärleken. Men så en dag träffar hon Jane på tunnelbanan och kärleken golvar henne. Problemet är bara att Jane inte är som alla andra tjejer. Jane kommer från 70-talet och har fastnat i tiden och kan inte lämna tunnelbanan. Nu måste August göra allt i sin makt för att hjälpa Jane. Jag älskar böcker med en sci fi-touch, böcker där man befinner sig i vår verklighet med så finns det något magiskt eller supernaturligt. Därför trodde jag att jag skulle gilla den här mycket mer än hennes förra men nope. Hade det inte varit för att jag var nyfiken på hur det skulle sluta hade jag inte avslutat den här boken. I början älskade jag den! August är en rolig och smart karaktär...

Stugorna – Johan Theorin

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Wahlström & Widstrand i utbyte mot en ärlig recension. Johan Theorin är tillbaka med “Stugorna”, en berättelse som rör sig någonstans mellan spökhistoria och psykologisk thriller. Och visst känns det som att kliva in i välbekant Theorin-mark: suggestiva miljöer, trovärdiga karaktärer och en stämning som långsamt kryper under huden. Men. För mig tog det lite för lång tid innan det faktiskt hände något. Tempot är långsamt och jag väntade länge på att berättelsen skulle ta fart. När den väl gjorde det fanns där absolut ett driv, men inte tillräckligt för att fånga mig helt. Jag gillar hur Theorin väver in flera perspektiv och den där antydan till något övernaturligt men jag önskade mer. Mer spökstämning, mer nerv, mer gåshud. För en läsare som uppskattar thrillers med ett stänk av det övernaturliga finns här säkert mycket att tycka om. Själv hade jag hoppats på en mörkare, mer ryslig ton. Stugorna har allt som borde tilltala mig: a...

Elzasbokhylla

Leta i den här bloggen