Sedan 2020 har jag aktivt försökt bredda min läsning genom att inkludera böcker från andra delar av världen – särskilt utanför västvärlden. Min bokutmaning handlar om att varje månad välja en bok av en författare från ett nytt land eller världsdel, och det får inte bli samma region två gånger i rad. På så sätt rör jag mig bort från det bekväma och in i det okända, där nya perspektiv väntar.
Anledningen? Jag upplever en brist på representation i utgivningen från svenska förlag. Mycket av det som når oss här är skrivet av europeiska eller nordamerikanska författare, och det skapar en snäv världsbild. Litteraturen riskerar att bli en spegel snarare än ett fönster. Vad går vi miste om när vi endast låter en liten del av världen berätta sina historier?
Att läsa brett och globalt är för mig ett sätt att undvika den här bubblan. Genom att vända mig till litteratur från andra kontinenter får jag inte bara nya berättelser, utan också nya sätt att berätta dem på. Det har utmanat mina förväntningar och berikat min förståelse för kulturer, samhällen och perspektiv som annars hade förblivit främmande. Jag har upptäckt författare och berättare vars röster förmedlar nyanser som västerländsk litteratur sällan berör.
Utöver min egen utmaning deltar jag i initiativ som Storygraphs "Read the World" och malas_bokhyllas "Läsa jorden runt 2025". Det är inspirerande att se fler bokälskare göra samma resa. Vi pratar ofta om litteraturens kraft att skapa empati – men för att det ska ske måste vi också våga läsa utanför vår egen erfarenhetsvärld.
Det här handlar inte om att förkasta det välbekanta. Jag älskar europeiska och amerikanska författare, men jag vill inte att de ska utgöra hela min litterära diet. Litteraturen är som bäst när den får vara mångfacetterad, och det är genom att aktivt söka upp nya röster som vi kan låta våra egna världsbild bli större.
Hur ser du på din egen läsning? Gör du aktiva val för att bredda dina perspektiv, eller fastnar du – som jag ibland gör – i det trygga och välbekanta?
Kommentarer
Skicka en kommentar