Elzasbokhylla

Den här boken är en del av min bokutmaning “ Damma av 2025 ”. En bok fylld av fakta, filosofi och reflektioner kring mänsklighetens eviga nyfikenhet – och ibland vårt eget fördärv. Författaren bjuder på en fascinerande berättelse om människans relation till det okända, särskilt havets mysterium. Hans kunskap och passion för ämnet lyser igenom varje sida och gör läsningen både lärorik och engagerande. Jag uppskattade verkligen hur han lyfte fram okända, men betydelsefulla personer ur historien, och hans glädje över att dela sitt favoritämne var smittande. Språket är stundtals repetitivt, men samtidigt vackert filosofiskt, vilket jag gillade. Boken bjöd på många nya insikter och perspektiv, även om jag ibland önskade att den hade stannat mer under havsytan än ovanför. Det finns ändå en charm i att se havet genom författarens kärleksfulla ögon. Jämfört med hans debut, Ålevangeliet , nådde denna inte riktigt samma emotionella höjder för mig, men det var ändå en fantastisk läsupplevelse. Re...

  Det är något speciellt med att plocka upp en tegelsten till bok. De där riktigt tjocka böckerna som kräver sitt utrymme i hyllan och i väskan. För mig handlar det inte om att skryta med sidantalet, utan om känslan av att få sjunka ner i en värld som känns oändlig. Ett långt äventyr, med karaktärer som får tid att växa och en berättelse som vecklar ut sig långsamt och metodiskt, det är ren magi. Långa böcker ger plats för detaljer, och jag älskar när författaren låter berättelsen andas. När jag får följa med en familj genom flera generationer eller resa genom ett rikt och komplext världsbygge känner jag mig mer som en del av historien än som en betraktare. Det är som att skapa ett band med karaktärerna, jag hinner se dem förändras, göra misstag och växa, vilket ger en helt annan tyngd åt berättelsen. Men det betyder inte att jag inte uppskattar kortare romaner. Ibland är det just det jag behöver, en snabbläst historia som griper tag och lämnar avtryck på bara några timmar. Vissa b...

Den här boken är en del av min bokutmaning “ Damma av 2025 ”. Efter att ha älskat " Binas historia" hade jag höga förväntningar på " Blå" , men tyvärr nådde den inte riktigt hela vägen för mig. Maja Lunde skriver fortfarande fantastiskt , och temat kring vattenbrist och klimatförändringar är både aktuellt och viktigt. Men trots det fastnade jag aldrig riktigt i berättelsen – det saknades driv , och jag kände mig aldrig investerad i karaktärerna. Det största problemet för mig var att jag helt enkelt inte gillade karaktärerna . De kändes platta och distanserade, vilket gjorde att deras öden aldrig berörde mig på djupet. Dessutom knöts berättelserna inte ihop på ett lika naturligt sätt som i hennes förra bok. Istället kändes de nästan onödiga, som om de trevade sig fram utan ett tydligt mål. Det är ingen dålig bok , och jag gillar fortfarande det Lunde försöker göra med sina klimatdystopier, men Blå levde inte upp till mina förväntningar. Lite för seg, lite för spli...