Glaskupan – Sylvia Plath

Den här boken är en del av min bokutmaning “Damma av 2025”.

Det här är en sån där bok som lämnar mig kluven. För å ena sidan är Glaskupan ett mästerligt porträtt av en människa i fritt fall. En psykologiskt träffsäker, smärtsam och naken skildring av depression och psykisk ohälsa. Jag kände igen mig i många delar, ibland nästan för mycket. Det var brutalt, vackert och ärligt, och jag förstår verkligen varför den här boken har hyllats så mycket som den har.

Men... och det är ett viktigt men…Jag blev också chockad. För samtidigt som jag kände mig sedd, så kände jag mig plötsligt totalt förminskad. Rasismen i boken slog till som en kall dusch. Den var så oväntad och så obehagligt tydlig. Jag var inte alls förberedd. När jag började läsa på om Sylvia Plath och boken efteråt, snubblade jag över ännu fler problematiska detaljer kring författarens uttalanden, sådant jag aldrig hört nämnas i alla de hyllningar jag sett tidigare.

Och det är just det som gör det så svårt för mig att rekommendera Glaskupan. För hur mycket jag än kan uppskatta det litterära hantverket och den viktiga tematik den lyfter kring psykisk ohälsa, så går det inte att bortse från hur djupt kränkande och exkluderande vissa delar är, särskilt för oss som tillhör de grupper Plath skriver nedlåtande om.

Så ja, det här är en bok som väcker mycket, både på gott och ont. Och jag tror det är viktigt att vi pratar om båda sidorna. Jag vill inte tysta ner bokens litterära värde, men jag kan inte heller rekommendera den med gott samvete. Det finns andra böcker om depression och psykisk ohälsa som är minst lika starka men utan att samtidigt såra. Det här är helt enkelt en briljant bok jag inte kan rekommendera.

Jag hittade några väldigt välformulerade krönikor och artiklar som tar upp precis det jag försöker sätta ord på här, läs gärna dem om du är nyfiken.

https://theoxfordblue.co.uk/holding-sylvia-plath-accountable/#google_vignette

https://www.wweek.com/arts/books/2017/10/04/its-time-we-had-a-talk-about-the-bell-jar-the-white-feminist-racist-literary-icon/

https://gailcrowther.com/2020/05/31/the-comforts-of-whiteness/

Originaltitel: The Bell Jar

Originalspråk: Engelska

Författare: Sylvia Plath

Antal sidor: 317

Språk: Svenska

Format: Pocket

Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: 2013 (först publicerad 1963)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126 olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts – The mounta...

Damma av 2024

Jag tänkte köra bokutmaningen Damma av för åttonde året i rad. Utmaningen går ut på att försöka läsa så många olästa böcker jag har i bokhyllan som möjligt. Listan innehåller alltså böcker jag äger och som har legat i hyllan i över ett år. Jag har även tagit med böcker som jag har köpt/fått under 2023 och som jag inte har hunnit läsa ännu. Jag har sammanlagt 131 olästa böcker och målet är att hinna läsa 30 av dem, alltså 2,5 stycken varje månad. Ni får mer än gärna hjälpa mig med någon slags prioriteringslista, vilken bok borde jag börja med? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) Donna Tartt – Steglitsan (2019) Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Colson Whitehead – Den underjordiska järnvägen (2020) Tommy Or...

One last stop – Casey McQuiston

Jag gillar ju inte feelgood eller romance men McQuistons förra bok Red, White & Royal Blue gillade jag väldigt mycket trots all romance så jag hade höga förväntningar på denna. Men nej, det här funkade inte för mig. Vi får följa med August som flyttar till New York City för att plugga. Hon är cynisk och tror inte på kärleken. Men så en dag träffar hon Jane på tunnelbanan och kärleken golvar henne. Problemet är bara att Jane inte är som alla andra tjejer. Jane kommer från 70-talet och har fastnat i tiden och kan inte lämna tunnelbanan. Nu måste August göra allt i sin makt för att hjälpa Jane. Jag älskar böcker med en sci fi-touch, böcker där man befinner sig i vår verklighet med så finns det något magiskt eller supernaturligt. Därför trodde jag att jag skulle gilla den här mycket mer än hennes förra men nope. Hade det inte varit för att jag var nyfiken på hur det skulle sluta hade jag inte avslutat den här boken. I början älskade jag den! August är en rolig och smart karaktär...

Elzasbokhylla

Leta i den här bloggen