Fortsätt till huvudinnehåll

Djupsinne: hur bläckfisken började tänka – Peter Godfrey-Smith


Den här boken är en del av min bokutmaning “Damma av 2025”.

Jag såg verkligen fram emot Djupsinne. På riktigt. Jag har blivit helt fascinerad av bläckfiskar de senaste åren, deras intelligens, deras sätt att röra sig genom världen, deras helt främmande men ändå märkligt bekanta sätt att vara. Så när Peter Godfrey-Smith utlovade både djupdyk i bläckfiskarnas evolution och stora filosofiska tankegångar om liv och medvetande, tänkte jag: ja tack, ge mig allt!

Jag såg framför mig en bok jag skulle sluka, älska, hylla. Men... det blev inte riktigt så.

Det är en intressant bok, det är det verkligen, men också väldigt, väldigt faktatung. Och det största problemet för mig var att Godfrey-Smith inte riktigt lyckas göra den där tunga faktan tillgänglig eller levande. Det blir akademiskt, lite stelt, och ibland nästan snårigt att ta sig igenom.

Jag jämför automatiskt med Patrik Svenssons Ålevangeliet, där fakta och filosofi dansar så vackert ihop. Där finns ett berättande som bär, här blir det ibland mer som att vada i trögflytande vatten.

De delar som fokuserar på bläckfiskarna, deras evolution, beteende och liv, är helt fantastiska. Där blixtrar det till! Där blir jag nyfiken, engagerad, wow:ad. Men resten... ja, det kändes mer som pliktläsning än nöje.

Så: Djupsinne är absolut en bok jag rekommenderar – särskilt om du, liksom jag, har en kärlek till marinbiologi. Det var just den fascinationen som bar mig genom de tyngre partierna. Men om man inte är lika nördig på ämnet kan det bli svårt att hålla intresset uppe hela vägen. Den är bra, absolut – men jag hade hoppats på lite mer magi.

Originaltitel: Other Minds: The Octopus, The Sea, and the Deep Origins of Consciousness  Originalspråk: Engelska Författare: Peter Godfrey-Smith  Antal sidor: 303 Språk: Svenska Format: Pocket Förlag: Natur & Kultur  Utgivningsår: 2021 (först publicerad 2016)

Kommentarer

  1. Den där boken har jag planerat att läsa i år. Skall bli intressant.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126  olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) DNF Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts ­– The mo...

One last stop – Casey McQuiston

  Jag gillar ju inte feelgood eller romance men McQuistons förra bok Red, White & Royal Blue gillade jag väldigt mycket trots all romance så jag hade höga förväntningar på denna. Men nej, det här funkade inte för mig. Vi får följa med August som flyttar till New York City för att plugga. Hon är cynisk och tror inte på kärleken. Men så en dag träffar hon Jane på tunnelbanan och kärleken golvar henne. Problemet är bara att Jane inte är som alla andra tjejer. Jane kommer från 70-talet och har fastnat i tiden och kan inte lämna tunnelbanan. Nu måste August göra allt i sin makt för att hjälpa Jane. Jag älskar böcker med en sci fi-touch, böcker där man befinner sig i vår verklighet med så finns det något magiskt eller supernaturligt. Därför trodde jag att jag skulle gilla den här mycket mer än hennes förra men nope. Hade det inte varit för att jag var nyfiken på hur det skulle sluta hade jag inte avslutat den här boken. I början älskade jag den! August är en rolig och smart karaktär...

Stugorna – Johan Theorin

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Wahlström & Widstrand i utbyte mot en ärlig recension. Johan Theorin är tillbaka med “Stugorna”, en berättelse som rör sig någonstans mellan spökhistoria och psykologisk thriller. Och visst känns det som att kliva in i välbekant Theorin-mark: suggestiva miljöer, trovärdiga karaktärer och en stämning som långsamt kryper under huden. Men. För mig tog det lite för lång tid innan det faktiskt hände något. Tempot är långsamt och jag väntade länge på att berättelsen skulle ta fart. När den väl gjorde det fanns där absolut ett driv, men inte tillräckligt för att fånga mig helt. Jag gillar hur Theorin väver in flera perspektiv och den där antydan till något övernaturligt men jag önskade mer. Mer spökstämning, mer nerv, mer gåshud. För en läsare som uppskattar thrillers med ett stänk av det övernaturliga finns här säkert mycket att tycka om. Själv hade jag hoppats på en mörkare, mer ryslig ton. Stugorna har allt som borde tilltala mig: a...