The Boy on the Bridge

The Boy on the Bridge – M.R Carey

Den här boken är en del av min bokutmaning “Damma av 2025”.

Jag gillade verkligen Careys förra bok “The Girl With All the Gifts” och tyckte även om "The Boy on the Bridge". Det här är en lågmäld zombieroman som fokuserar mer på karaktärer och relationer än på blod och action. Visst finns det några blodiga scener, men det är inte det som är kärnan här. Vi får följa en grupp militärer och forskare som ger sig ut på en expedition för att försöka hitta ett botemedel mot den smitta som ödelagt världen. Bland dem finns en ung pojke, briljant och lite mystisk, som kanske sitter på nyckeln till mänsklighetens räddning.

Det jag gillar allra mest är att boken låter karaktärerna stå i centrum. Zombierna finns där i bakgrunden, men det är samspelet mellan människorna, de relationer som skaver, och de som faktiskt håller, som verkligen fångar mig. Det är så skickligt skrivet att jag dras in i deras vardag och känner med dem på djupet.

Boken är inte särskilt skrämmande, men den är ändå spännande på sitt eget sätt. Om du gillar lågmäld skräck som utforskar det mänskliga snarare än det monsterlika, då är det här en bok för dig. Jag tyckte verkligen att den var läsvärd och jag rekommenderar den varmt!

Originaltitel: The Boy on the Bridge (The Girl With All the Gifts #2) Originalspråk: Engelska

Författare: M.R Carey

Antal sidor: 433

Språk: Engelska

Format: Pocket

Förlag: Orbit

Utgivningsår: 2017

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126 olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) DNF Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts – The mo...

One last stop – Casey McQuiston

Jag gillar ju inte feelgood eller romance men McQuistons förra bok Red, White & Royal Blue gillade jag väldigt mycket trots all romance så jag hade höga förväntningar på denna. Men nej, det här funkade inte för mig. Vi får följa med August som flyttar till New York City för att plugga. Hon är cynisk och tror inte på kärleken. Men så en dag träffar hon Jane på tunnelbanan och kärleken golvar henne. Problemet är bara att Jane inte är som alla andra tjejer. Jane kommer från 70-talet och har fastnat i tiden och kan inte lämna tunnelbanan. Nu måste August göra allt i sin makt för att hjälpa Jane. Jag älskar böcker med en sci fi-touch, böcker där man befinner sig i vår verklighet med så finns det något magiskt eller supernaturligt. Därför trodde jag att jag skulle gilla den här mycket mer än hennes förra men nope. Hade det inte varit för att jag var nyfiken på hur det skulle sluta hade jag inte avslutat den här boken. I början älskade jag den! August är en rolig och smart karaktär...

Stugorna – Johan Theorin

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Wahlström & Widstrand i utbyte mot en ärlig recension. Johan Theorin är tillbaka med “Stugorna”, en berättelse som rör sig någonstans mellan spökhistoria och psykologisk thriller. Och visst känns det som att kliva in i välbekant Theorin-mark: suggestiva miljöer, trovärdiga karaktärer och en stämning som långsamt kryper under huden. Men. För mig tog det lite för lång tid innan det faktiskt hände något. Tempot är långsamt och jag väntade länge på att berättelsen skulle ta fart. När den väl gjorde det fanns där absolut ett driv, men inte tillräckligt för att fånga mig helt. Jag gillar hur Theorin väver in flera perspektiv och den där antydan till något övernaturligt men jag önskade mer. Mer spökstämning, mer nerv, mer gåshud. För en läsare som uppskattar thrillers med ett stänk av det övernaturliga finns här säkert mycket att tycka om. Själv hade jag hoppats på en mörkare, mer ryslig ton. Stugorna har allt som borde tilltala mig: a...

Elzasbokhylla

Leta i den här bloggen