Przewalskis häst – Maja Lunde

Den här boken är en del av min bokutmaning “Damma av 2025”.

Det här är tredje boken i Lundes Klimakvartetten (jag har gått runt och sagt miljökvartett…sorry). Jag älskade första boken “Binas historia” och blev sjukt besviken på andra boken “Blå”. Men jag har inte gett upp serien och det är jag super duper glad för, för “Przewalskis häst” blev en fullpoängare.

Vi får följa med tre olika tidslinjer. Mikhail bor i Ryssland år 1881. När ett skelett av en sällsynt vildhäst kommer till honom planerar zoologen en expedition till Mongoliet för att hitta den mytomspunna Przewalskihästen, en resa som inte bara testar hans fysikalitet, utan även hans hjärta. År 1992 reser Karin, tillsammans med sin problemfyllda son Mathias och flera Przewalskihästar, till Mongoliet för att återintroducera de magnifika hästarna i deras hemland. Europas framtid är osäker år 2064, men Eva är villig att offra nästan allt för att behålla sin familjs gård.

Jag vet inte vad jag ska säga… Jag blev totalt golvad av den här boken! Alla tidslinjer är lika intressanta, fast om jag måste välja en favorit så läste jag gärna om Mikhails äventyr. Den här boken hade allt, förkrossande kärlekshistoria, läskig dystopi, komplicerad mor-son-relation och intressant historia om världens sista riktiga vildhästar. Jag dras med i alla karaktärernas historia och jag vill veta mer om dem alla. Karaktärerna är inte perfekta, jag blir ofta sur på dem och undrar när de ska skärpa sig.. De är helt enkelt trovärdiga.

Den här boken handlar inte bara om relationen vi har till varandra utan och relationen vi har till det otämjbara. Jag hoppar direkt in i fjärde och sista delen, kan inte få nog av Lundes klimakvartett.

Originaltitel: Przewalskis hest

Originalspråk: Norska

Författare: Maja Lunde

Antal sidor: 491

Språk: Svenska

Format: Pocket

Förlag: Natur & Kultur

Utgivningsår: 2021 (först publicerad 2019)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126 olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) DNF Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts – The mo...

One last stop – Casey McQuiston

Jag gillar ju inte feelgood eller romance men McQuistons förra bok Red, White & Royal Blue gillade jag väldigt mycket trots all romance så jag hade höga förväntningar på denna. Men nej, det här funkade inte för mig. Vi får följa med August som flyttar till New York City för att plugga. Hon är cynisk och tror inte på kärleken. Men så en dag träffar hon Jane på tunnelbanan och kärleken golvar henne. Problemet är bara att Jane inte är som alla andra tjejer. Jane kommer från 70-talet och har fastnat i tiden och kan inte lämna tunnelbanan. Nu måste August göra allt i sin makt för att hjälpa Jane. Jag älskar böcker med en sci fi-touch, böcker där man befinner sig i vår verklighet med så finns det något magiskt eller supernaturligt. Därför trodde jag att jag skulle gilla den här mycket mer än hennes förra men nope. Hade det inte varit för att jag var nyfiken på hur det skulle sluta hade jag inte avslutat den här boken. I början älskade jag den! August är en rolig och smart karaktär...

Stugorna – Johan Theorin

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Wahlström & Widstrand i utbyte mot en ärlig recension. Johan Theorin är tillbaka med “Stugorna”, en berättelse som rör sig någonstans mellan spökhistoria och psykologisk thriller. Och visst känns det som att kliva in i välbekant Theorin-mark: suggestiva miljöer, trovärdiga karaktärer och en stämning som långsamt kryper under huden. Men. För mig tog det lite för lång tid innan det faktiskt hände något. Tempot är långsamt och jag väntade länge på att berättelsen skulle ta fart. När den väl gjorde det fanns där absolut ett driv, men inte tillräckligt för att fånga mig helt. Jag gillar hur Theorin väver in flera perspektiv och den där antydan till något övernaturligt men jag önskade mer. Mer spökstämning, mer nerv, mer gåshud. För en läsare som uppskattar thrillers med ett stänk av det övernaturliga finns här säkert mycket att tycka om. Själv hade jag hoppats på en mörkare, mer ryslig ton. Stugorna har allt som borde tilltala mig: a...

Elzasbokhylla

Leta i den här bloggen