Rygga inte undan – Stephen King

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar från Albert Bonniers förlag i utbyte mot en ärlig recension.

Den här boken har jag verkligen längtat efter, jag älskar karaktären Holly och såg så mycket fram emot att få läsa Rygga inte undan. Men tyvärr… jag måste erkänna att jag känner mig lite besviken.

I den här delen får vi återigen följa privatdetektiven Holly, som den här gången blir anlitad som personlig livvakt åt en frispråkig, feministisk aktivist. Samtidigt dras hon in i en utredning via sin vän, kriminalkommissarie Izzy Jaynes, där någon hotar att mörda tretton oskyldiga människor – och en skyldig.

Upplägget är egentligen klockrent, och jag älskar Holly som karaktär. Hon är komplex, skarp och en av Kings mest minnesvärda skapelser. Men här blev det lite för mycket renodlad deckare för min smak. Jag är helt enkelt ingen krim-läsare. Jag saknade den där övernaturliga nerven och det krypande mörkret som Stephen King gör så otroligt bra. Det här är istället en klassisk thriller med starka mysteriedrag, och även om det är välskrivet och skickligt utfört så längtade jag efter mer av den där King-känslan jag älskar.

Med det sagt: gillar du deckare med bra twist, en smart upplösning och karaktärer som är både lätta att tycka om och sympatisera med då är det här definitivt en bok för dig. King är mästare på att skapa obehagliga antagonister och här finns en bad guy som verkligen kryper under huden. Tempot är högt, sidorna flyger fram och Holly bär som alltid berättelsen på sina axlar.

Så även om jag personligen kände mig lite besviken, så var det ändå spännande läsning och jag vill alltid ha mer av Holly. Hon är helt enkelt bäst.

Originaltitel: Don’t Flinch

Originalspråk: Engelska

Författare: Stephen King

Antal sidor: 557

Språk: Svenska

Format: Inbunden

Förlag: Albert Bonniers förlag Utgivningsår: 2025

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126 olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) DNF Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts – The mo...

One last stop – Casey McQuiston

Jag gillar ju inte feelgood eller romance men McQuistons förra bok Red, White & Royal Blue gillade jag väldigt mycket trots all romance så jag hade höga förväntningar på denna. Men nej, det här funkade inte för mig. Vi får följa med August som flyttar till New York City för att plugga. Hon är cynisk och tror inte på kärleken. Men så en dag träffar hon Jane på tunnelbanan och kärleken golvar henne. Problemet är bara att Jane inte är som alla andra tjejer. Jane kommer från 70-talet och har fastnat i tiden och kan inte lämna tunnelbanan. Nu måste August göra allt i sin makt för att hjälpa Jane. Jag älskar böcker med en sci fi-touch, böcker där man befinner sig i vår verklighet med så finns det något magiskt eller supernaturligt. Därför trodde jag att jag skulle gilla den här mycket mer än hennes förra men nope. Hade det inte varit för att jag var nyfiken på hur det skulle sluta hade jag inte avslutat den här boken. I början älskade jag den! August är en rolig och smart karaktär...

Stugorna – Johan Theorin

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Wahlström & Widstrand i utbyte mot en ärlig recension. Johan Theorin är tillbaka med “Stugorna”, en berättelse som rör sig någonstans mellan spökhistoria och psykologisk thriller. Och visst känns det som att kliva in i välbekant Theorin-mark: suggestiva miljöer, trovärdiga karaktärer och en stämning som långsamt kryper under huden. Men. För mig tog det lite för lång tid innan det faktiskt hände något. Tempot är långsamt och jag väntade länge på att berättelsen skulle ta fart. När den väl gjorde det fanns där absolut ett driv, men inte tillräckligt för att fånga mig helt. Jag gillar hur Theorin väver in flera perspektiv och den där antydan till något övernaturligt men jag önskade mer. Mer spökstämning, mer nerv, mer gåshud. För en läsare som uppskattar thrillers med ett stänk av det övernaturliga finns här säkert mycket att tycka om. Själv hade jag hoppats på en mörkare, mer ryslig ton. Stugorna har allt som borde tilltala mig: a...

Elzasbokhylla

Leta i den här bloggen