Fortsätt till huvudinnehåll

Oceankänslan – Isabella Lövin



Den här boken är en del av min bokutmaning “Damma av 2025”.

Oceankänslan av Isabella Lövin tog mig helt med storm. Det här är en sådan bok som både gör ont och läker på samma gång, en mörk och stundtals tung berättelse, men samtidigt så fylld av hopp att man fortsätter läsa med en märklig sorts ljus i bröstet.


Det är en ovanlig hybridbok: del självbiografi, del politisk memoar, del miljövetenskaplig genomgång. Och just den blandningen gör den så kraftfull. Lövin skriver med en sällsynt tydlighet. Hon väver samman forskningsläget om haven, klimatet och ekosystemens sårbarhet med konkreta exempel som gör det omöjligt att värja sig men lika omöjligt att inte förstå. Det är pedagogiskt utan att någonsin bli förenklat, och djuplodande utan att man som läsare drunknar i detaljer.


Det jag älskade allra mest är hur personlig boken är. Lövin delar med sig av sina egna tankar, tvivel, känslor och erfarenheter, alltifrån barndomens hav till de allra tuffaste dagarna inom politiken. Det känns ärligt, nära och mänskligt. Hennes språk bär både sorg och kampvilja, och det märks hur djupt hon bryr sig.


Jag måste erkänna att vissa delar om EU-politikens maskineri flög förbi mig i all sin komplexitet men det gjorde ingenting. I det stora hela är boken mycket mer än politiska processer. Det är berättelsen om att försöka påverka en värld som brinner, om hur svårt förändringsarbete faktiskt är, och om varför det ändå är värt allt.


Oceankänslan var en stark läsupplevelse, en sådan som stannar kvar i kroppen. Jag rekommenderar den till alla, inte bara till den miljöintresserade, utan till alla som någon gång stått vid en strand och känt något större än sig själv. Den berör oss. Den gäller oss.


Originaltitel: Oceankänslan: om behovet av en ny berättelse Originalspråk: Svenska Författare: Isabella Lövin Antal sidor: 267 Språk: Svenska Format: Inbunden Förlag: Natur & Kultur  Utgivningsår: 2022

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126  olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) DNF Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts ­– The mo...

One last stop – Casey McQuiston

  Jag gillar ju inte feelgood eller romance men McQuistons förra bok Red, White & Royal Blue gillade jag väldigt mycket trots all romance så jag hade höga förväntningar på denna. Men nej, det här funkade inte för mig. Vi får följa med August som flyttar till New York City för att plugga. Hon är cynisk och tror inte på kärleken. Men så en dag träffar hon Jane på tunnelbanan och kärleken golvar henne. Problemet är bara att Jane inte är som alla andra tjejer. Jane kommer från 70-talet och har fastnat i tiden och kan inte lämna tunnelbanan. Nu måste August göra allt i sin makt för att hjälpa Jane. Jag älskar böcker med en sci fi-touch, böcker där man befinner sig i vår verklighet med så finns det något magiskt eller supernaturligt. Därför trodde jag att jag skulle gilla den här mycket mer än hennes förra men nope. Hade det inte varit för att jag var nyfiken på hur det skulle sluta hade jag inte avslutat den här boken. I början älskade jag den! August är en rolig och smart karaktär...

Stugorna – Johan Theorin

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Wahlström & Widstrand i utbyte mot en ärlig recension. Johan Theorin är tillbaka med “Stugorna”, en berättelse som rör sig någonstans mellan spökhistoria och psykologisk thriller. Och visst känns det som att kliva in i välbekant Theorin-mark: suggestiva miljöer, trovärdiga karaktärer och en stämning som långsamt kryper under huden. Men. För mig tog det lite för lång tid innan det faktiskt hände något. Tempot är långsamt och jag väntade länge på att berättelsen skulle ta fart. När den väl gjorde det fanns där absolut ett driv, men inte tillräckligt för att fånga mig helt. Jag gillar hur Theorin väver in flera perspektiv och den där antydan till något övernaturligt men jag önskade mer. Mer spökstämning, mer nerv, mer gåshud. För en läsare som uppskattar thrillers med ett stänk av det övernaturliga finns här säkert mycket att tycka om. Själv hade jag hoppats på en mörkare, mer ryslig ton. Stugorna har allt som borde tilltala mig: a...