Fortsätt till huvudinnehåll

Kim Jiyoung, född 1982 – Cho Nam-Joo



Jag fick den här boken av Akademius Förlag i utbyte mot en ärlig recension.


Åh, vilken bok. Kim Jiyoung, född 1982 är en sådan där berättelse som inte bara läses, den drabbar. Det är en stillsam, metodisk och saklig skildring som samtidigt gör mig fullständigt rasande.


Vi får följa Kim Jiyoung från barndomen, genom studietiden och in i vuxenlivet som nybliven mamma. Steg för steg synliggörs de små och stora orättvisorna. Dörrar som stängs. Möjligheter som tas ifrån henne. Kommentarer, strukturer, förväntningar. Allt det där som tillsammans formar ett system där kvinnor gång på gång får betala priset. Och det mest skrämmande? Hur vardagligt det är.


Cho Nam-Joo skriver utan att ta till stora dramatiska gester. Det är nästan kliniskt i sin ton, sakligt, precist och lågmält. Och just därför gör det så ont. Det finns ingen överdrift här, inga sentimentala utsvävningar. Bara fakta, händelser och konsekvenser. Det är i det återhållna som kraften ligger. Jag upplever det som en bok som metodiskt blottlägger hur djupt rotad misogynin är, utan att skrika och det gör den ännu mer effektiv.


Jag lider med Kim Jiyoung. Med hennes mamma. Med hennes kollegor. Med oss.


Och slutet? Genialiskt. Det knyter ihop allt och lämnar en med en klump i magen och ett behov av att prata om det här, högt och länge.


Det här är en viktig bok. En tänkvärd bok. En bok som gör mig förbannad på helt rätt sätt.


Jag rekommenderar den varmt till alla, men kanske allra mest till män.

Originaltitel: 82년생 김지영 

Originalspråk: Koreanska

Författare: Cho Nam-Joo 

Antal sidor: 188

Språk: Svenska

Format: Inbunden

Förlag: Akademius Förlag 

Utgivningsår: 2026 (först publicerad 2016)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2026

Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – tionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2025 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 128 olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur De obotliga optimisternas klubb – Jean-Michel Guenassia (början av 10-talet) Ett ufo göra entré – Jonas Gardell   Jenny – Jonas Gardell  Ställ ut en väktare – Harper Lee (2017) Rich Boy – Caroline Ringskog Ferrada-Noli (2020) Pow Wow – Tommy Orange (2020) Love in the time of cholera – Gabriell Garcia Marquez  The mountain shadow – Gregory David Roberts (2018) The invention of wings – Sue Monk Kidd (början av 10-talet) Hamnet – Maggie O´Farrell (2...

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126  olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) DNF Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts ­– The mo...

Stugorna – Johan Theorin

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Wahlström & Widstrand i utbyte mot en ärlig recension. Johan Theorin är tillbaka med “Stugorna”, en berättelse som rör sig någonstans mellan spökhistoria och psykologisk thriller. Och visst känns det som att kliva in i välbekant Theorin-mark: suggestiva miljöer, trovärdiga karaktärer och en stämning som långsamt kryper under huden. Men. För mig tog det lite för lång tid innan det faktiskt hände något. Tempot är långsamt och jag väntade länge på att berättelsen skulle ta fart. När den väl gjorde det fanns där absolut ett driv, men inte tillräckligt för att fånga mig helt. Jag gillar hur Theorin väver in flera perspektiv och den där antydan till något övernaturligt men jag önskade mer. Mer spökstämning, mer nerv, mer gåshud. För en läsare som uppskattar thrillers med ett stänk av det övernaturliga finns här säkert mycket att tycka om. Själv hade jag hoppats på en mörkare, mer ryslig ton. Stugorna har allt som borde tilltala mig: a...