Fortsätt till huvudinnehåll

Ett ufo gör entré – Jonas Gardell

 


Den här boken är en del av min bokutmaning “Damma av 2026”.

Vi är tillbaka hos Juha, men nu är barndomens oskuld definitivt borta. I “Ett ufo gör entré” har han blivit tonåring, och världen har blivit ännu lite elakare. Det smärtar att se hur både barnen och de vuxna visar sina allra sämsta sidor, och det är nästan outhärdligt att läsa om hur Juha själv sviker.

Stackars Jenny är fortfarande utstött, och Juha behandlar henne verkligen inte bra här heller, även om han till slut, i enstaka ögonblick, lyckas hitta någon form av ryggrad.

Det här är precis lika bra som den första boken, och precis lika mörk och hemsk. Gardell skildrar den där totala hjälplösheten och grymheten så otroligt väl. Jag känner en enorm sympati för alla karaktärer, för han visar så tydligt hur svårt det faktiskt är att vara människa ibland.

Det är roligt på sina ställen, men mörkret dominerar. Det är en fantastisk uppväxtskildring där människans fulaste sidor blottläggas. Det är sällan vackert, men det glimmar till ibland om än alldeles för sällan.

Jag älskar verkligen hur Jonas Gardell skriver. Det här är en bok som är precis lika viktig idag som när den kom ut. En varm (men smärtsam) rekommendation till alla som tål att få hjärtat lite krossat.


Originaltitel: Ett ufo gör entré (En komikers uppväxt #2) 

Originalspråk: Svenska

Författare: Jonas Gardell 

Längd: 8h 3min

Språk: Svenska

Format: Ljudbok

Förlag: Norstedts förlag 

Utgivningsår: 2007 (först publicerad 2001)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2026

Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – tionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2025 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 128 olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur De obotliga optimisternas klubb – Jean-Michel Guenassia (början av 10-talet) Ett ufo göra entré – Jonas Gardell   Jenny – Jonas Gardell  Ställ ut en väktare – Harper Lee (2017) Rich Boy – Caroline Ringskog Ferrada-Noli (2020) Pow Wow – Tommy Orange (2020) Love in the time of cholera – Gabriell Garcia Marquez  The mountain shadow – Gregory David Roberts (2018) The invention of wings – Sue Monk Kidd (början av 10-talet) Hamnet – Maggie O´Farrell (2...

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126  olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) DNF Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts ­– The mo...

Stugorna – Johan Theorin

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Wahlström & Widstrand i utbyte mot en ärlig recension. Johan Theorin är tillbaka med “Stugorna”, en berättelse som rör sig någonstans mellan spökhistoria och psykologisk thriller. Och visst känns det som att kliva in i välbekant Theorin-mark: suggestiva miljöer, trovärdiga karaktärer och en stämning som långsamt kryper under huden. Men. För mig tog det lite för lång tid innan det faktiskt hände något. Tempot är långsamt och jag väntade länge på att berättelsen skulle ta fart. När den väl gjorde det fanns där absolut ett driv, men inte tillräckligt för att fånga mig helt. Jag gillar hur Theorin väver in flera perspektiv och den där antydan till något övernaturligt men jag önskade mer. Mer spökstämning, mer nerv, mer gåshud. För en läsare som uppskattar thrillers med ett stänk av det övernaturliga finns här säkert mycket att tycka om. Själv hade jag hoppats på en mörkare, mer ryslig ton. Stugorna har allt som borde tilltala mig: a...