Det sista mordet vid världens ände

Det sista mordet vid världens ände – Stuart Turton

Den här boken är en del av min bokutmaning “Damma av 2026”.

Jag älskar Stuart Turton och har bestämt mig för att läsa precis allt han skriver. Hans senaste “Det sista mordet vid världens ände” är kanske inte hans allra bästa verk men jösses vad underhållande det var!

Premissen är helt fantastisk: Vi befinner oss på den sista ön i världen som inte har slukats av en mystisk, dödlig dimma. Här lever de sista människorna i vad som verkar vara total harmoni ända tills en av dem hittas mördad. Samtidigt aktiveras en självförstörelseknapp, och för att rädda ön från undergång måste mordet lösas.

Det är inte en perfekt bok, ibland blir det lite segt och Turton krånglar till det så pass att man blir lätt förvirrad. Men vet ni vad? Jag hade så otroligt kul under tiden! Det bjuds på flera oväntade vändningar och jag lyckades aldrig lista ut vem mördaren var eller vad som faktiskt pågick, vilket alltid är ett stort plus.

Även om det inte blev en ny personlig favorit, så flög sidorna fram. Det är en härlig läsupplevelse för alla som älskar mysterier som kräver att man gnuggar geniknölarna lite extra. Jag står fast vid mitt beslut: jag ska läsa allt Turton skriver!

Originaltitel: The Last Murder at the End of the World

Originalspråk: Engelska

Författare: Stuart Turton

Antal sidor: 378

Språk: Svenska

Format: Inbunden

Förlag: Modernista

Utgivningsår: 2025 (först publicerad 2024)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2026

Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – tionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2025 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 128 olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur De obotliga optimisternas klubb – Jean-Michel Guenassia (början av 10-talet) Ett ufo göra entré – Jonas Gardell Jenny – Jonas Gardell Ställ ut en väktare – Harper Lee (2017) Rich Boy – Caroline Ringskog Ferrada-Noli (2020) Pow Wow – Tommy Orange (2020) Love in the time of cholera – Gabriell Garcia Marquez The mountain shadow – Gregory David Roberts (2018) The invention of wings – Sue Monk Kidd (början av 10-talet) Hamnet – Maggie O´Farrell (2...

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126 olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) DNF Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts – The mo...

Stugorna – Johan Theorin

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Wahlström & Widstrand i utbyte mot en ärlig recension. Johan Theorin är tillbaka med “Stugorna”, en berättelse som rör sig någonstans mellan spökhistoria och psykologisk thriller. Och visst känns det som att kliva in i välbekant Theorin-mark: suggestiva miljöer, trovärdiga karaktärer och en stämning som långsamt kryper under huden. Men. För mig tog det lite för lång tid innan det faktiskt hände något. Tempot är långsamt och jag väntade länge på att berättelsen skulle ta fart. När den väl gjorde det fanns där absolut ett driv, men inte tillräckligt för att fånga mig helt. Jag gillar hur Theorin väver in flera perspektiv och den där antydan till något övernaturligt men jag önskade mer. Mer spökstämning, mer nerv, mer gåshud. För en läsare som uppskattar thrillers med ett stänk av det övernaturliga finns här säkert mycket att tycka om. Själv hade jag hoppats på en mörkare, mer ryslig ton. Stugorna har allt som borde tilltala mig: a...

Elzasbokhylla

Leta i den här bloggen