Jenny – Jonas Gardell

Den här boken är en del av min bokutmaning “Damma av 2026”.

Herregud, vilken mörk avslutning. I den sista delen av trilogin får vi äntligen veta vad som hände Jenny den där ödesdigra kvällen, men vägen dit är kantad av ren misär.

Jag ska vara ärlig: jag hade helt andra förväntningar på den här boken. Jag hade hoppats på att äntligen få höra Jennys egen röst. Genom hela serien är det hon som lider mest (tillsammans med Tomas), men trots att det är hennes öde allt kretsar kring, förblir Juha protagonisten. Han får ett brev från henne och åker tillbaka för att "förstå", vilket kändes lite märkligt för mig. Hon berättade ju allt i brevet, så varför behövde han åka dit?

Kanske är det precis det som är poängen, att Jenny är lika osynlig här som hon varit genom hela deras uppväxt men som läsare lämnar det mig med en enorm saknad. Jag ville ha henne, inte bara Juhas blick på henne. Därför kändes den här delen inte riktigt lika stark som de två föregående för mig.

Men! Gardell gör mig aldrig besviken på det språkliga planet. Metaforerna är fantastiska och språket är rent magiskt, även när det skildrar det allra hemskaste. Det lilla av komik som fanns i de tidigare böckerna är helt bortblåst här; det här är mörker, sorg och en viktig påminnelse om ämnen som är precis lika aktuella idag.

En tung, smärtsam och viktig avslutning på en av våra mest ikoniska serier. Även om jag önskade mig mer av Jenny som person, är det en bok som alla borde läsa.

Originaltitel: Jenny (En komikers uppväxt #1)

Originalspråk: Svenska

Författare: Jonas Gardell

Längd: 4h 9min

Språk: Svenska

Format: Ljudbok

Förlag: Norstedts förlag

Utgivningsår: 2007 (först publicerad 2006)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2026

Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – tionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2025 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 128 olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur De obotliga optimisternas klubb – Jean-Michel Guenassia (början av 10-talet) Ett ufo göra entré – Jonas Gardell Jenny – Jonas Gardell Ställ ut en väktare – Harper Lee (2017) Rich Boy – Caroline Ringskog Ferrada-Noli (2020) Pow Wow – Tommy Orange (2020) Love in the time of cholera – Gabriell Garcia Marquez The mountain shadow – Gregory David Roberts (2018) The invention of wings – Sue Monk Kidd (början av 10-talet) Hamnet – Maggie O´Farrell (2...

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126 olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) DNF Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts – The mo...

Stugorna – Johan Theorin

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Wahlström & Widstrand i utbyte mot en ärlig recension. Johan Theorin är tillbaka med “Stugorna”, en berättelse som rör sig någonstans mellan spökhistoria och psykologisk thriller. Och visst känns det som att kliva in i välbekant Theorin-mark: suggestiva miljöer, trovärdiga karaktärer och en stämning som långsamt kryper under huden. Men. För mig tog det lite för lång tid innan det faktiskt hände något. Tempot är långsamt och jag väntade länge på att berättelsen skulle ta fart. När den väl gjorde det fanns där absolut ett driv, men inte tillräckligt för att fånga mig helt. Jag gillar hur Theorin väver in flera perspektiv och den där antydan till något övernaturligt men jag önskade mer. Mer spökstämning, mer nerv, mer gåshud. För en läsare som uppskattar thrillers med ett stänk av det övernaturliga finns här säkert mycket att tycka om. Själv hade jag hoppats på en mörkare, mer ryslig ton. Stugorna har allt som borde tilltala mig: a...

Elzasbokhylla

Leta i den här bloggen