Mordet vid World's End – Ross Montgomery

Det här var nog tyvärr ingen bok för mig. Jag var ute efter något mysigt och spännande, men jag tycker inte riktigt att den här historien levererade det.

Det började väldigt bra, jag gillade boken i början och det var roligt att lära känna både miljön och karaktärerna, men jag blev snabbt ganska uttråkad. Huvudkaraktärerna, som det är tänkt att man ska gilla och heja på, föll mig inte alls i smaken. Jag hade exempelvis väldigt svårt för Decima Stockingham. Hon kändes varken mysig eller så där härligt uppkäftig som man hade kunnat önska, utan jag upplevde henne mest som oförskämd, bortskämd och irriterande. Det var jättesvårt att sympatisera med henne, trots att man får veta lite grann om hennes bakgrund. Inte heller Pike var någon karaktär som jag föll för. Han kändes mest grå och intetsägande, och jag hade genuint svårt att få ett ordentligt grepp om honom. Ena stunden var han mesig och nästa stund tuff.

Själva mysteriet var i och för sig kul, men det tog tyvärr inte fart förrän alldeles i slutet, och då hade jag redan tappat intresset helt. Jag lyckades lista ut en del på egen hand, medan andra saker kom som en överraskning, men det var inget som lyckades lyfta läsupplevelsen för min del. Jag är ju i och för sig ingen typisk mysdeckar-läsare, så det beror nog en hel del på det också!

Originaltitel: The Murder at the World’s End (Stockingham & Pike #1)

Originalspråk: Engelska

Författare: Ross Montgomery

Längd: 10H 31min

Språk: Svenska

Format: Ljudbok

Förlag: Albert Bonniers förlag

Utgivningsår: 2026 (först publicerad 2025)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2026

Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – tionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2025 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 128 olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur De obotliga optimisternas klubb – Jean-Michel Guenassia (början av 10-talet) Ett ufo göra entré – Jonas Gardell Jenny – Jonas Gardell Ställ ut en väktare – Harper Lee (2017) Rich Boy – Caroline Ringskog Ferrada-Noli (2020) Pow Wow – Tommy Orange (2020) Love in the time of cholera – Gabriell Garcia Marquez The mountain shadow – Gregory David Roberts (2018) The invention of wings – Sue Monk Kidd (början av 10-talet) Hamnet – Maggie O´Farrell (2...

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126 olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) DNF Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts – The mo...

Stugorna – Johan Theorin

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Wahlström & Widstrand i utbyte mot en ärlig recension. Johan Theorin är tillbaka med “Stugorna”, en berättelse som rör sig någonstans mellan spökhistoria och psykologisk thriller. Och visst känns det som att kliva in i välbekant Theorin-mark: suggestiva miljöer, trovärdiga karaktärer och en stämning som långsamt kryper under huden. Men. För mig tog det lite för lång tid innan det faktiskt hände något. Tempot är långsamt och jag väntade länge på att berättelsen skulle ta fart. När den väl gjorde det fanns där absolut ett driv, men inte tillräckligt för att fånga mig helt. Jag gillar hur Theorin väver in flera perspektiv och den där antydan till något övernaturligt men jag önskade mer. Mer spökstämning, mer nerv, mer gåshud. För en läsare som uppskattar thrillers med ett stänk av det övernaturliga finns här säkert mycket att tycka om. Själv hade jag hoppats på en mörkare, mer ryslig ton. Stugorna har allt som borde tilltala mig: a...

Elzasbokhylla

Leta i den här bloggen