The Highest Tide – Jim Lynch

Den här boken är en del av min bokutmaning “Damma av 2026”.

Det här är en genuint fin bok som jag absolut vill rekommendera vidare, även om den inte riktigt sög tag i mig så djupt som jag hade hoppats på. Det är en tänkvärd historia med ett ämne som ligger mig väldigt varmt om hjärtat!

Det absolut bästa med boken är huvudkaraktären Miles. Han är en sådan person som jag själv skulle vilja bli bästa kompis med direkt! Jag fullkomligt älskade hans enorma passion för havet, och de små miniföreläsningar han har genom boken om havets olika djur är rent guld värda. Eftersom havet är mitt absoluta favorittema njöt jag verkligen av de bitarna.

I boken får vi följa Miles under en sommar. En dag när han är ute på sin vanliga runda för att plocka musslor vid lågvatten hittar han något unikt, ett fynd som snabbt vänder upp och ner på tillvaron och ger honom massor av uppmärksamhet.

Trots att premissen är fantastisk och Miles är underbar, så tyckte jag att allt det andra som händer runt omkring honom inte var riktigt lika intressant. Det var bra, men tyvärr inte så indragande som jag hade önskat. Jag har lite svårt att sätta fingret på varför jag inte fastnade helt… kanske var det bara fel tillfälle i livet för mig att läsa den?

Även om läsupplevelsen kändes lite ljummen för mig personligen, så är det en otroligt fin skildring av en pojke som upptäcker hur stor världen faktiskt är. Den sätter fingret på hur det är att växa upp och visar på vuxenvärldens totala okunskap om ungas inre liv.

Originaltitel: The Highest Tide

Originalspråk: Engelska

Författare: Jim Lynch

Antal sidor: 256

Språk: Engelska

Format: Pocket

Förlag: Bloomsbury Publishing PLC Utgivningsår: 2005

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2026

Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – tionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2025 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 128 olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur De obotliga optimisternas klubb – Jean-Michel Guenassia (början av 10-talet) Ett ufo göra entré – Jonas Gardell Jenny – Jonas Gardell Ställ ut en väktare – Harper Lee (2017) Rich Boy – Caroline Ringskog Ferrada-Noli (2020) Pow Wow – Tommy Orange (2020) Love in the time of cholera – Gabriell Garcia Marquez The mountain shadow – Gregory David Roberts (2018) The invention of wings – Sue Monk Kidd (början av 10-talet) Hamnet – Maggie O´Farrell (2...

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126 olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) DNF Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts – The mo...

Stugorna – Johan Theorin

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Wahlström & Widstrand i utbyte mot en ärlig recension. Johan Theorin är tillbaka med “Stugorna”, en berättelse som rör sig någonstans mellan spökhistoria och psykologisk thriller. Och visst känns det som att kliva in i välbekant Theorin-mark: suggestiva miljöer, trovärdiga karaktärer och en stämning som långsamt kryper under huden. Men. För mig tog det lite för lång tid innan det faktiskt hände något. Tempot är långsamt och jag väntade länge på att berättelsen skulle ta fart. När den väl gjorde det fanns där absolut ett driv, men inte tillräckligt för att fånga mig helt. Jag gillar hur Theorin väver in flera perspektiv och den där antydan till något övernaturligt men jag önskade mer. Mer spökstämning, mer nerv, mer gåshud. För en läsare som uppskattar thrillers med ett stänk av det övernaturliga finns här säkert mycket att tycka om. Själv hade jag hoppats på en mörkare, mer ryslig ton. Stugorna har allt som borde tilltala mig: a...

Elzasbokhylla

Leta i den här bloggen