Piranesi – Susanna Clarke

Den här boken är en del av min bokutmaning “Damma av 2026”.

Jag hade väldigt svårt att komma in i den här boken i början, fick börja om ett par gånger och kände verkligen att den krävde hela min uppmärksamhet. Men när jag väl kom in i den fascinerades jag otroligt mycket av världen, mysteriet och av Piranesi själv.

Boken utspelar sig i ett gigantiskt, nästintill oändligt hus bestående av tusentals salar fyllda med statyer, där ett oceaniskt hav sveper genom de nedre våningarna. Piranesi bor i det här huset helt ensam, bortsett från "Den Andre", en man som han träffar två gånger i veckan för att utforska husets hemligheter. Men när Piranesi hittar spår av en tredje person börjar en mörk sanning om huset och hans egen tillvaro sakta dras fram i ljuset.

Det som gör den här boken så unik är själva världen. Den är olik något annat jag tidigare har läst, och det var så spännande att försöka förstå och greppa miljön på samma sätt som Piranesi gör. Sakta men säkert börjar saker och ting klarna, och det gör det faktiskt för oss läsare lite fortare än för Piranesi själv. Det känns nästan lite stressigt ibland, men det är också väldigt spännande!

Jag gillade verkligen den här boken. Jag har hört många säga att man inte ska veta så mycket om handlingen innan man börjar läsa, och jag kan bara hålla med. Mitt bästa råd är att bara följa med och tillåta dig att vara förvirrad, det är faktiskt en del av själva läsupplevelsen! Saker och ting klarnar till slut, och när man väl förstår allt är det en helt häftig upplevelse.

Originaltitel: Piranesi

Originalspråk: Engelska

Författare: Susanna Clarke

Antal sidor: 245

Språk: Engelska

Format: Pocket

Förlag: Bloomsbury

Utgivningsår: 2021 (först publicerad 2020)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2026

Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – tionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2025 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 128 olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur De obotliga optimisternas klubb – Jean-Michel Guenassia (början av 10-talet) Ett ufo göra entré – Jonas Gardell Jenny – Jonas Gardell Ställ ut en väktare – Harper Lee (2017) Rich Boy – Caroline Ringskog Ferrada-Noli (2020) Pow Wow – Tommy Orange (2020) Love in the time of cholera – Gabriell Garcia Marquez The mountain shadow – Gregory David Roberts (2018) The invention of wings – Sue Monk Kidd (början av 10-talet) Hamnet – Maggie O´Farrell (2...

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126 olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) DNF Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts – The mo...

Stugorna – Johan Theorin

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Wahlström & Widstrand i utbyte mot en ärlig recension. Johan Theorin är tillbaka med “Stugorna”, en berättelse som rör sig någonstans mellan spökhistoria och psykologisk thriller. Och visst känns det som att kliva in i välbekant Theorin-mark: suggestiva miljöer, trovärdiga karaktärer och en stämning som långsamt kryper under huden. Men. För mig tog det lite för lång tid innan det faktiskt hände något. Tempot är långsamt och jag väntade länge på att berättelsen skulle ta fart. När den väl gjorde det fanns där absolut ett driv, men inte tillräckligt för att fånga mig helt. Jag gillar hur Theorin väver in flera perspektiv och den där antydan till något övernaturligt men jag önskade mer. Mer spökstämning, mer nerv, mer gåshud. För en läsare som uppskattar thrillers med ett stänk av det övernaturliga finns här säkert mycket att tycka om. Själv hade jag hoppats på en mörkare, mer ryslig ton. Stugorna har allt som borde tilltala mig: a...

Elzasbokhylla

Leta i den här bloggen