Jag gillade verkligen den här boken, den är så otroligt vackert berättad! Vi får följa fiskaren David som lever ett lugnt liv på den karibiska ön Black Conch. När han en dag spelar på sin gitarr från båten lockar han till sig Ayele, en uråldrig sjöjungfru som lever under en förbannelse sedan hundratals år. Ett band växer fram mellan dem, men när två amerikanska sportfiskare fångar Ayele tvingas David rädda henne och gömma henne i sitt hus. Där börjar hon sakta förvandlas tillbaka till kvinna, allt medan de två måste navigera både språklösheten och omvärldens blickar.
Det här är en utpräglat karaktärsdriven bok som handlar om kärlek, vänskap, ensamhet och kolonialismens spår. Den handlar faktiskt inte så mycket om traditionella sjöjungfruar eller magi, utan fokuserar mer på mänskliga relationer och kärleken till varandra. Den är skriven på ett väldigt speciellt sätt, men jag hade inga som helst problem att ta mig igenom boken. Tvärtom kom jag på mig själv med att skynda långsamt, jag ville verkligen njuta av berättelsen länge! Det är en bok man ska läsa i lugn och ro.
Det finns mycket som händer under ytan, samtidigt som historien känns väldigt vardaglig trots sitt fantastiska inslag. Det är just det som gör den så underbar: den magiska realismen ligger som ett sparsamt strössel över hela berättelsen. Miljöbeskrivningarna är helt fantastiska och karaktärerna kändes så genuint trovärdiga.
Det jag gillade allra mest var vilket enormt djup boken hade. Vid en första anblick kan det kännas som att berättelsen enbart handlar om en sjöjungfru som fiskas upp, men under ytan vävs ämnen som kvinnlig sexualitet, kolonialism och kärlek in på ett rent genialiskt sätt.
Det här var en otroligt härlig läsupplevelse där jag fick så mycket mer än vad jag någonsin hade kunnat tro. En fantastisk bok!
Originaltitel: The Mermaid of Black Conch
Originalspråk: Engelska
Författare: Monique Roffey
Antal sidor: 272
Språk: Engelska
Format: Pocket
Förlag: Vintage Utgivningsår: 2021 (först publicerade 2020)
Kommentarer
Skicka en kommentar