Fortsätt till huvudinnehåll

Idag är allt – Nicola Yoon

 


Originaltitel: The Sun is Also a Star
Originalspråk: Engelska
Författare: Nicola Yoon
Antal sidor: 334
Språk: Svenska
Format: Pocket
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: 2019 (först publicerad 2016)

Den här boken är en del av min bokutmaning Damma av 2020.

Det här är en riktig pärla och jag kan inte förstå varför jag inte har läst den tidigare. Med en underbar berättarstil sugs jag in i New Yorks gator och lär känna två väldigt intressanta karaktärer.

Hela boken utspelar sig under en dag. Natasha och Daniel, två tonåringar med helt skilda problem, träffas av en slump på en gata i New York. De tillbringar dagen tillsammans och vi får följa med på deras resa.

Det här är en roman som tar upp flera olika ämnen. Den är rolig, djup och helt fantastisk. Det som gör boken läsvärd är sättet den är skriven på. Medan vi får lära känna Natasha och Daniel, som samtidigt börjar lära känna varandra, får vi även glimtar av några andra karaktärer runt omkring som på ett eller annat sätt påverkar tonåringarnas liv. Det ger hela romanen ett djup som förbättrar både boken men också läsupplevelsen. Jag har aldrig läst en bok som är upplagt så här, jag älskar det. För det bevisar hur små val eller ja, alla val man gör kan få stora konsekvenser. Just det, att varje val leder till något i framtiden lyser igenom hela berättelsen. 

Jag hade lite svårt för Natasha och Daniels kärlekshistoria, det gick nog lite för snabbt men det förstörde absolut inte läsupplevelsen, jag bara hade svårt att köpa den.

Alla karaktärer är intressanta, jag gillar dem och även om man bara får lära känna dem en kort stund inser man snabbt att de har djup.
Jag hade ingen aning om hur det skulle sluta, jag trodde jag visste men Yoon chockade mig med ett annorlunda slut som var både spännande och tillfredsställande. 

Nu måste jag läsa allt som Yoon har skrivit!

Z Z Z Z Z


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126  olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) DNF Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts ­– The mo...

One last stop – Casey McQuiston

  Jag gillar ju inte feelgood eller romance men McQuistons förra bok Red, White & Royal Blue gillade jag väldigt mycket trots all romance så jag hade höga förväntningar på denna. Men nej, det här funkade inte för mig. Vi får följa med August som flyttar till New York City för att plugga. Hon är cynisk och tror inte på kärleken. Men så en dag träffar hon Jane på tunnelbanan och kärleken golvar henne. Problemet är bara att Jane inte är som alla andra tjejer. Jane kommer från 70-talet och har fastnat i tiden och kan inte lämna tunnelbanan. Nu måste August göra allt i sin makt för att hjälpa Jane. Jag älskar böcker med en sci fi-touch, böcker där man befinner sig i vår verklighet med så finns det något magiskt eller supernaturligt. Därför trodde jag att jag skulle gilla den här mycket mer än hennes förra men nope. Hade det inte varit för att jag var nyfiken på hur det skulle sluta hade jag inte avslutat den här boken. I början älskade jag den! August är en rolig och smart karaktär...

Stugorna – Johan Theorin

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Wahlström & Widstrand i utbyte mot en ärlig recension. Johan Theorin är tillbaka med “Stugorna”, en berättelse som rör sig någonstans mellan spökhistoria och psykologisk thriller. Och visst känns det som att kliva in i välbekant Theorin-mark: suggestiva miljöer, trovärdiga karaktärer och en stämning som långsamt kryper under huden. Men. För mig tog det lite för lång tid innan det faktiskt hände något. Tempot är långsamt och jag väntade länge på att berättelsen skulle ta fart. När den väl gjorde det fanns där absolut ett driv, men inte tillräckligt för att fånga mig helt. Jag gillar hur Theorin väver in flera perspektiv och den där antydan till något övernaturligt men jag önskade mer. Mer spökstämning, mer nerv, mer gåshud. För en läsare som uppskattar thrillers med ett stänk av det övernaturliga finns här säkert mycket att tycka om. Själv hade jag hoppats på en mörkare, mer ryslig ton. Stugorna har allt som borde tilltala mig: a...