Fortsätt till huvudinnehåll

Violeta – Isabel Allende

 

Den här boken är en del av min bokutmaning “Världslitteratur”.


Jag hade inte läst något av Allende tidigare och blev positivt överraskad, tror att jag kan ha hittat en ny favorit!


Isabel Allende tar avstamp i pandemins tid. Året är 1920, flickan Violeta ser dagens ljus i den chilenska överklassfamiljen del Valle och spanska sjukan skördar liv världen över. Hundra år senare ligger Violeta på sin dödsbädd och ännu en pandemi drar över jorden. Romanen är skriven i form av ett långt brev från Violeta till barnbarnet Camilo, ett ömsint avsked där hon skriver fram såväl sin egen som landets dramatiska historia. 


Wow! Vilken resa och vilken karaktär! Jag älskar att boken är skriven som ett brev, det känns intimt och trovärdigt. Samtidigt som läsaren får lära känna Violeta får vi även lära känna Chile. Vi får också uppleva hennes vedermödor som kvinna. Det är ett liv full av kamp men också passion. Romanen är rik på karaktärer, alla lika intressanta och viktiga för själva berättelsen. Det är inte alltid lyckliga slut, det finns en hel del tragedier men det gör bara berättelsen mer trovärdig och ger det ett djup. 


I och med att jag tyvärr inte är insatt i Sydamerikas historia går vissa av händelserna över huvudet på mig, vilket är synd. Men det gjorde att jag fick mersmak av både författaren men också Sydamerika. 


Om jag ska säga något negativt, är det att vissa händelser och karaktärer ibland försvann i bakgrunden. Jag hade gärna sett att boken var längre, det hade den vunnit på. Vissa karaktärer som var starkt närvarande i början försvann lite för snabbt, vi fick inga bra avslut.   


Annars en otrolig välskriven roman med mycket djup. Rekommenderar den varmt!


Z Z Z Z Z



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2023

  Jag tänkte köra bokutmaningen " Damma av" för sjunde året i rad. Utmaningen går ut på att försöka läsa så många olästa böcker jag har i bokhyllan som möjligt. Listan innehåller alltså böcker jag äger och som har legat i hyllan i över ett år. Jag har även tagit med böcker jag har köpt/fått under 2022 och som jag inte har hunnit läsa ännu.  Jag har sammanlagt 146 olästa böcker och målet är att hinna läsa 30 av dem, alltså 2,5 stycken varje månad. Ni får mer än gärna hjälpa mig med någon slags prioriteringslista, vilken bok borde jag börja med? Skönlitteratur Alexander McCall Smith – Den gode maken på Zebradrive (#8) (början av 10-talet) Alexander McCall Smith – Lycka och ett par blåa skor (#7) (början av 10-talet) Alexander McCall Smith – I muntra damers sällskap (#6) (början av 10-talet) Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) Manila Suri – Vishnus död (början av 10-talet) Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gard

Damma av 2024

  Jag tänkte köra bokutmaningen Damma av för åttonde året i rad. Utmaningen går ut på att försöka läsa så många olästa böcker jag har i bokhyllan som möjligt. Listan innehåller alltså böcker jag äger och som har legat i hyllan i över ett år. Jag har även tagit med böcker som jag har köpt/fått under 2023 och som jag inte har hunnit läsa ännu.  Jag har sammanlagt 131 olästa böcker och målet är att hinna läsa 30 av dem, alltså 2,5 stycken varje månad. Ni får mer än gärna hjälpa mig med någon slags prioriteringslista, vilken bok borde jag börja med? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) Donna Tartt – Steglitsan (2019) Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Colson Whitehead – Den underjordiska järnvägen (2020) Tommy Orange – Pow

Gregorius – Bengt Ohlsson

  Den här boken är en del av min bokutmaning “ Damma av 2023 ” Jag älskar inte boken men jag hatar den inte heller. Det är en intressant läsning och medan Gregorius går igenom sin egen existens, barndom och livsöde får vi lära känna flera sidor av honom, inga som jag personligen skulle säga är till hans fördel men ändå olika. I sin roman “Doktor Glas” från 1905 presenterade Hjalmar Söderberg en av den svenska litteraturens mest avskyvärda gestalter. Pastor Gregorius beskrivs som liderlig, hycklande och inskränkt. I Bengt Ohlssons Gregorius berättar pastorn själv om det som ska komma att bli hans sista sommar, och hans gestalt får ett helt annat liv.  Även om det är en fascinerande läsning kan jag inte låta bli att känna mig rätt uttråkad ibland. Gregorius liv och livssyn berör mig inte då jag är hans raka motsats. Om han fanns i verkligheten skulle vi inte ha kommit bra överens, vi skulle nog inte ens ha tyckt om varandra. Inget som egentligen stör mig, tvärtom, berättelsen känns mer s