Fortsätt till huvudinnehåll

Kindred – Octavia E. Butler

 


Tack vare sociala medier fick jag nys om Kindred, en bok som på pappret borde passa mig perfekt och som tur var gjorde den det också i verkligheten.


Den här klassikern (för visst måste det här vara en klassiker nu?) kom ut i slutet av sjuttiotalet och handlar om Dana, en ung afroamerikansk författare, som finner sig själv förflyttas mellan sitt hem i Los Angeles och ett bomullsplantage i Maryland under slaveriet. Då Danas vistelser i det förflutna blir allt längre, blir den unga kvinnan allt mer intrasslad i plantagens gemenskap. Hon gör svåra val för att överleva slaveriet och för att säkra sitt återvändande till sin egen tid.


Jag hade inga speciella förväntningar mer än nyfikenhet innan jag började läsa boken därför blev jag positivt överraskad över hur mycket jag faktiskt tyckte om den. Butler beskriver slaveriet ur en modern svart kvinnas ögon och det är genialiskt för samtidigt beskriver hon också slaveriets dynamik och dilemman. Allt är inte så enkelt som man tror. Genom att använda sig av en modern kvinnas perspektiv på slaveriet ger hon oss läsare och sin karaktär en chans att vrida och vända på invanda föreställningar. Vi läsare växer samtidigt som Dana och vi är lika mycket fast i det förflutna som hon.  


Jag lär mig mycket och jag dras med. Språket är enkelt, rak på sak och fylld med dialoger. Allt med den här boken funkar, även själva tidsresan känns trovärdig. 


Det blev självklart en fullpott från min sida. Nu ska jag läsa allt som Butler har skrivit.


Z Z Z Z Z 


Originaltitel: Kindred

Originalspråk: Engelska

Författare: Octavia E. Butler

Antal sidor: 264

Språk: Engelska

Format: E-bok

Förlag: Beacon Press

Utgivningsår: 2004 (först publicerad 1979)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126  olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) DNF Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts ­– The mo...

One last stop – Casey McQuiston

  Jag gillar ju inte feelgood eller romance men McQuistons förra bok Red, White & Royal Blue gillade jag väldigt mycket trots all romance så jag hade höga förväntningar på denna. Men nej, det här funkade inte för mig. Vi får följa med August som flyttar till New York City för att plugga. Hon är cynisk och tror inte på kärleken. Men så en dag träffar hon Jane på tunnelbanan och kärleken golvar henne. Problemet är bara att Jane inte är som alla andra tjejer. Jane kommer från 70-talet och har fastnat i tiden och kan inte lämna tunnelbanan. Nu måste August göra allt i sin makt för att hjälpa Jane. Jag älskar böcker med en sci fi-touch, böcker där man befinner sig i vår verklighet med så finns det något magiskt eller supernaturligt. Därför trodde jag att jag skulle gilla den här mycket mer än hennes förra men nope. Hade det inte varit för att jag var nyfiken på hur det skulle sluta hade jag inte avslutat den här boken. I början älskade jag den! August är en rolig och smart karaktär...

Stugorna – Johan Theorin

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Wahlström & Widstrand i utbyte mot en ärlig recension. Johan Theorin är tillbaka med “Stugorna”, en berättelse som rör sig någonstans mellan spökhistoria och psykologisk thriller. Och visst känns det som att kliva in i välbekant Theorin-mark: suggestiva miljöer, trovärdiga karaktärer och en stämning som långsamt kryper under huden. Men. För mig tog det lite för lång tid innan det faktiskt hände något. Tempot är långsamt och jag väntade länge på att berättelsen skulle ta fart. När den väl gjorde det fanns där absolut ett driv, men inte tillräckligt för att fånga mig helt. Jag gillar hur Theorin väver in flera perspektiv och den där antydan till något övernaturligt men jag önskade mer. Mer spökstämning, mer nerv, mer gåshud. För en läsare som uppskattar thrillers med ett stänk av det övernaturliga finns här säkert mycket att tycka om. Själv hade jag hoppats på en mörkare, mer ryslig ton. Stugorna har allt som borde tilltala mig: a...