Den här boken är en del av min bokutmaning “Damma av 2023”
Jag älskar inte boken men jag hatar den inte heller. Det är en intressant läsning och medan Gregorius går igenom sin egen existens, barndom och livsöde får vi lära känna flera sidor av honom, inga som jag personligen skulle säga är till hans fördel men ändå olika.
Även om det är en fascinerande läsning kan jag inte låta bli att känna mig rätt uttråkad ibland. Gregorius liv och livssyn berör mig inte då jag är hans raka motsats. Om han fanns i verkligheten skulle vi inte ha kommit bra överens, vi skulle nog inte ens ha tyckt om varandra. Inget som egentligen stör mig, tvärtom, berättelsen känns mer spännande då vi är så olika men det blir också otroligt långtråkigt ibland.
Boken är välskriven och jag kommer på mig själv att njuta mer av språket än av själva berättelsen. Jag hade nog inte gillat den lika mycket om jag inte hade läst “Doktor Glas” av Hjalmar Söderberg precis innan. Det är minnena från grundhistorien som gör att det även känns spännande att läsa Gregorius. Det är scenerna jag känner igen från “Doktor Glas” som jag längtar efter, sedan slutet. Jag var nyfiken på hur Ohlsson skulle formulera slutet, pastorns sista timme i livet som gjorde att jag faktiskt orkade läsa klart boken.
Berättelsen är också väldigt filosofisk, trots att Gregorius livssyn inte passar mig kunde jag ändå skymta en del klokskap som jag tog till mig. Det som jag däremot snabbt blev mätt på var de religiösa tankarna och idéerna, det var inget för mig.
Originaltitel: Gregorius
Originalspråk: Svenska
Författare: Bengt Ohlsson
Antal sidor: 423
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgivningsår: 2004
Kommentarer
Skicka en kommentar