Det vi förlorade i elden – Mariana Enriquez

Ända sedan jag läste “Vår del av natten” av Mariana Enriquez, och blev helt golvad, har jag varit sugen på att läsa mer av henne. Den här novellsamlingen gjorde mig inte besviken.

I den här boken bjuder Enriquez på tolv fantastiska noveller med starka kvinnoporträtt och en dos av samhällskritik. Självklart är det mycket skräck och övernaturliga fenomen, vilket jag älskar. Det är helt enkelt en mörk och intensiv samling noveller som tar läsarna med på en resa in i det argentinska samhällets mörkaste hörn.

Precis som i alla novellsamlingar finns det noveller som är bättre än andra. Min absoluta favorit var “Adelas hus”. Det som gör dessa noveller så fantastiska är att Enriquez är en mästare på att skapa obehaglig stämning. På bara några rader har hon lyckats skrämma skiten ur mig och jag är inte ens säker på vad det är som har hänt.

Novellerna är fyllda av fantastiska kvinnokaraktärer, de är starka och intressanta. Feminismen genomsyrar varje berättelse och hon tar även upp frågor som psykisk ohälsa. Det finns också många subtila politiska och sociala kommentarer som vävs in i berättelserna och som ger boken en viktig samhällskritisk ton.

Det är helt enkelt fantastiskt och välskrivet. Jag har hittat en ny favoritförfattare.

Z Z Z Z Z

Originaltitel: Las cosas que perdimos en el fuego

Originalspråk: Spanska

Författare: Mariana Enriquez

Antal sidor: 208

Språk: Engelska

Format: E-bok

Förlag: Hogarth Press

Utgivningsår: 2017 (först publicerad 2016)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2023

Jag tänkte köra bokutmaningen " Damma av" för sjunde året i rad. Utmaningen går ut på att försöka läsa så många olästa böcker jag har i bokhyllan som möjligt. Listan innehåller alltså böcker jag äger och som har legat i hyllan i över ett år. Jag har även tagit med böcker jag har köpt/fått under 2022 och som jag inte har hunnit läsa ännu. Jag har sammanlagt 146 olästa böcker och målet är att hinna läsa 30 av dem, alltså 2,5 stycken varje månad. Ni får mer än gärna hjälpa mig med någon slags prioriteringslista, vilken bok borde jag börja med? Skönlitteratur Alexander McCall Smith – Den gode maken på Zebradrive (#8) (början av 10-talet) Alexander McCall Smith – Lycka och ett par blåa skor (#7) (början av 10-talet) Alexander McCall Smith – I muntra damers sällskap (#6) (början av 10-talet) Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) Manila Suri – Vishnus död (början av 10-talet) Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gard

Damma av 2024

Jag tänkte köra bokutmaningen Damma av för åttonde året i rad. Utmaningen går ut på att försöka läsa så många olästa böcker jag har i bokhyllan som möjligt. Listan innehåller alltså böcker jag äger och som har legat i hyllan i över ett år. Jag har även tagit med böcker som jag har köpt/fått under 2023 och som jag inte har hunnit läsa ännu. Jag har sammanlagt 131 olästa böcker och målet är att hinna läsa 30 av dem, alltså 2,5 stycken varje månad. Ni får mer än gärna hjälpa mig med någon slags prioriteringslista, vilken bok borde jag börja med? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) Donna Tartt – Steglitsan (2019) Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Colson Whitehead – Den underjordiska järnvägen (2020) Tommy Orange – Pow

Gregorius – Bengt Ohlsson

Den här boken är en del av min bokutmaning “ Damma av 2023 ” Jag älskar inte boken men jag hatar den inte heller. Det är en intressant läsning och medan Gregorius går igenom sin egen existens, barndom och livsöde får vi lära känna flera sidor av honom, inga som jag personligen skulle säga är till hans fördel men ändå olika. I sin roman “Doktor Glas” från 1905 presenterade Hjalmar Söderberg en av den svenska litteraturens mest avskyvärda gestalter. Pastor Gregorius beskrivs som liderlig, hycklande och inskränkt. I Bengt Ohlssons Gregorius berättar pastorn själv om det som ska komma att bli hans sista sommar, och hans gestalt får ett helt annat liv. Även om det är en fascinerande läsning kan jag inte låta bli att känna mig rätt uttråkad ibland. Gregorius liv och livssyn berör mig inte då jag är hans raka motsats. Om han fanns i verkligheten skulle vi inte ha kommit bra överens, vi skulle nog inte ens ha tyckt om varandra. Inget som egentligen stör mig, tvärtom, berättelsen känns mer s

Elzasbokhylla

Leta i den här bloggen