Den här boken är en del av min bokutmaning “Damma av 2025”.
Wow, vilken bok! Jag visste att Lost Boy skulle vara mörk, men jag var inte beredd på hur känslomässigt drabbande den skulle vara. Christina Henry har tagit Peter Pan-mytologin och vridit den till något helt annat – något rått, sorgligt och djupt mänskligt.
Berättelsen följer Jamie, den allra första förlorade pojken och Peters närmaste vän. Men här är Peter långt ifrån den lekfulla pojken vi känner från sagorna. Han är karismatisk, ja, men också manipulativ och skoningslös. För honom är Neverland en lekplats – en plats där han alltid får som han vill, oavsett priset andra får betala. Genom Jamies ögon ser vi sprickorna i den perfekta fasaden, och långsamt byggs en berättelse upp om vänskap, svek och den smärtsamma insikten att den man beundrar kanske inte är den hjälte man trodde.
Jag älskar hur Henry bygger upp stämningen – språket är enkelt men effektfullt, och miljöbeskrivningarna får Neverland att kännas både magiskt och hotfullt på samma gång. Spänningen är konstant närvarande, och jag kunde inte sluta läsa. Den är också betydligt blodigare än jag trodde den skulle vara!
Men det som verkligen fastnade hos mig var den känslomässiga tyngden. Det här är en berättelse om kärlek och besatthet, om makt och ensamhet. Och det gör ont. Mycket.
Det här är lätt en av de bästa retellings jag har läst. Brutal, vacker och oförglömlig.
Originaltitel: Lost Boy Originalspråk: Engelska Författare: Christina Henry Antal sidor: 292 Språk: Engelska Format: Pocket Förlag: Titan Books Utgivningsår: 2017
Kommentarer
Skicka en kommentar