Den här boken är en del av min bokutmaning “ Damma av 2025 ”. Sista delen i Maja Lundes klimatkvartett och jag är varken besviken eller helt golvad. Precis som i hennes tidigare böcker är det inte katastroferna i sig som står i centrum, utan vi människor, vår mänsklighet, våra brister och våra val. I en framtid där världen är utarmad på liv står frövalvet på Svalbard som mänsklighetens sista hopp. Där bor Tommy med sin familj, tills en katastrof lämnar dem ensamma i ett öde landskap. Långt borta kämpar Tao i en svältande värld, tyngd av sorgen efter sin son. När hon får uppdraget att leda en expedition norrut mot fröerna i Svalbard förändras allt. Baksidetexten lovar en mer hoppfull och äventyrlig berättelse än den vi faktiskt får. För mig är det här snarare mörkt, tungt och ibland frustrerande. När jag tänker på hela serien finns det en tydlig röd tråd: nästan alla karaktärer är osympatiska. Och det är nog meningen för Lunde påminner oss om att den här framtiden är vårt eget ver...