Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från augusti, 2025

Paradiset – Abdulrazak Gurnah

Den här boken är en del av min bokutmaning “ Damma av 2025 ”. Jag är alltid nyfiken på att läsa Nobelpristagare. Det är något med att få kliva in i ett författarskap som världen har enats om att hylla. Abdulrazak Gurnah var ett nytt namn för mig när han tilldelades priset, och jag gick in med både nyfikenhet och höga förväntningar. Jag blev inte besviken. Det första som slog mig var språket. Det är vackert, målande och stundtals poetiskt men aldrig överlastat. Gurnah väjer inte för att skildra det brutala eller obehagliga, och därför får prosan en ärlig skärpa mitt i all skönhet. Det är ett språk som inte bara berättar, utan också förmedlar en hel värld. Vi får följa Yusuf, en tolvårig pojke som skickas från sina fattiga föräldrar till kusten för att bo hos en man han tror är sin farbror. Farbror Aziz visar sig dock vara något helt annat nämligen en förmögen köpman som fått Yusuf som betalning för en skuld. Det är en uppväxt präglad av skuldslaveri, hårt arbete och brutala livsvillkor....

Drömmen om ett träd – Maja Lunde

  Den här boken är en del av min bokutmaning “ Damma av 2025 ”. Sista delen i Maja Lundes klimatkvartett och jag är varken besviken eller helt golvad. Precis som i hennes tidigare böcker är det inte katastroferna i sig som står i centrum, utan vi människor, vår mänsklighet, våra brister och våra val. I en framtid där världen är utarmad på liv står frövalvet på Svalbard som mänsklighetens sista hopp. Där bor Tommy med sin familj, tills en katastrof lämnar dem ensamma i ett öde landskap. Långt borta kämpar Tao i en svältande värld, tyngd av sorgen efter sin son. När hon får uppdraget att leda en expedition norrut mot fröerna i Svalbard förändras allt. Baksidetexten lovar en mer hoppfull och äventyrlig berättelse än den vi faktiskt får. För mig är det här snarare mörkt, tungt och ibland frustrerande. När jag tänker på hela serien finns det en tydlig röd tråd: nästan alla karaktärer är osympatiska. Och det är nog meningen för Lunde påminner oss om att den här framtiden är vårt eget ver...