Den här boken är en del av min bokutmaning “ Damma av 2025 ”. Jag är alltid nyfiken på att läsa Nobelpristagare. Det är något med att få kliva in i ett författarskap som världen har enats om att hylla. Abdulrazak Gurnah var ett nytt namn för mig när han tilldelades priset, och jag gick in med både nyfikenhet och höga förväntningar. Jag blev inte besviken. Det första som slog mig var språket. Det är vackert, målande och stundtals poetiskt men aldrig överlastat. Gurnah väjer inte för att skildra det brutala eller obehagliga, och därför får prosan en ärlig skärpa mitt i all skönhet. Det är ett språk som inte bara berättar, utan också förmedlar en hel värld. Vi får följa Yusuf, en tolvårig pojke som skickas från sina fattiga föräldrar till kusten för att bo hos en man han tror är sin farbror. Farbror Aziz visar sig dock vara något helt annat nämligen en förmögen köpman som fått Yusuf som betalning för en skuld. Det är en uppväxt präglad av skuldslaveri, hårt arbete och brutala livsvillkor....