The House That Horror Built – Christina Henry

Den här boken är en del av min bokutmaning “Damma av 2025”

Jag är ett stort fan av Christina Henry, hennes “Lost Boy” är en av mina absoluta favoriter. I “The House That Horror Built” får vi följa Harry, en ensamstående mamma till en fjortonårig. Det är mitt under pandemin, hon har precis förlorat sitt jobb som servitris och försöker desperat hålla ihop vardagen. När hon får erbjudandet att börja arbeta som städare åt den legendariske skräckfilmsregissören Javier Castillo tackar hon snabbt ja. Men huset hon kliver in i bär på fler hemligheter än hon först anar. Det viskas om att det spökar, och snart börjar även Harry ana att något inte står rätt till.

Det här är verkligen en slow burn och med betoning på slow. Fokus ligger mer på karaktärerna än på själva skräcken. Vi får följa Harrys kamp för att hålla näsan över ytan, hennes oro för framtiden och den fina, trovärdiga relationen med hennes son. Samtidigt får vi en inblick i Castillos värld, hans excentriska personlighet, hans skuld och hans sätt att se på både film och verklighet.

Jag gillar verkligen hur Henry bygger upp karaktärerna. Hon har ett fantastiskt språk och lyckas skildra vanliga människor i ovanliga situationer på ett sätt som känns äkta. Men jag måste erkänna att jag saknade mer av själva skräckdelen. Det är först mot slutet som det börjar krypa under huden och den där obehagliga känslan jag längtat efter gör entré och då var det nästan lite för sent.

The “House That Horror Built” är alltså inte den mest skrämmande boken Henry har skrivit, men den är vackert berättad, välskriven och väldigt mänsklig. Det är mer ett porträtt av sorg, skuld och överlevnad än en traditionell spökhistoria. Jag uppskattade den, men hade önskat lite mer mörker, lite mer mystik och framför allt fler spöken.

Originaltitel: The House That Horror Built

Originalspråk: Engelska

Författare: Christina Henry

Antal sidor: 322

Språk: Engelska

Format: Pocket

Förlag: Titan Books

Utgivningsår: 2024

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2026

Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – tionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2025 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 128 olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur De obotliga optimisternas klubb – Jean-Michel Guenassia (början av 10-talet) Ett ufo göra entré – Jonas Gardell Jenny – Jonas Gardell Ställ ut en väktare – Harper Lee (2017) Rich Boy – Caroline Ringskog Ferrada-Noli (2020) Pow Wow – Tommy Orange (2020) Love in the time of cholera – Gabriell Garcia Marquez The mountain shadow – Gregory David Roberts (2018) The invention of wings – Sue Monk Kidd (början av 10-talet) Hamnet – Maggie O´Farrell (...

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126 olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) DNF Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts – The mo...

Shuggie Bain – Douglas Stuart

Den här boken är en del av min bokutmaning " Damma av 2024 ". Jag hade ganska höga förväntningar på “Shuggie Bain”, särskilt eftersom den jämförts med en av mina absoluta favoritböcker, “Ett litet liv ” av Hanya Yanagihara. Tyvärr nådde den inte riktigt upp till mina förhoppningar, och jag blev lite besviken. Boken följer Shuggie, en ung pojke som växer upp i 1980-talets Glasgow under svåra förhållanden. Genom hans ögon får vi uppleva en barndom präglad av fattigdom, alkoholism och utanförskap, medan han försöker ta hand om sin mamma Agnes, som kämpar med ett allvarligt alkoholberoende. Douglas Stuart lyckas verkligen fånga den hårda verkligheten i ett samhälle i förfall, och hans beskrivningar av miljöer och karaktärer är både detaljerade och gripande. Språket är vackert och poetiskt, även när det skildrar de mest smärtsamma delarna av livet, vilket skapar en intressant kontrast som håller en fängslad. Men trots att boken tar upp tunga och viktiga teman, så kändes berättels...

Elzasbokhylla

Leta i den här bloggen