Elzasbokhylla

Den här boken är en del av min bokutmaning “ Damma av 2025 ”. The Chosen and the Beautiful är i grunden The Great Gatsby berättad från ett nytt perspektiv med en egen röst, en egen blick och en tydlig twist och just det gjorde läsningen både bekant och ny på samma gång. Jag har läst och tycker om The Great Gatsby, så det var extra kul att känna igen scener, stämningar och karaktärer, samtidigt som Vo tar sig friheter och låter berättelsen glida åt ett annat håll. Vi följer Jordan Baker, här omtolkad som en asiatisk, queer kvinna med en skarp blick för makt, klass och tillhörighet. Och jag älskade henne. Hon är tuff, självständig, kyligt observerande och full av en lågmäld styrka som gör henne till en fantastisk huvudkaraktär. Språket är vackert och flyter fram nästan poetiskt. Det finns en drömsk, melankolisk känsla som passar perfekt ihop med jazzålderns glans och tomhet. Atmosfären sitter verkligen, och Vo är skicklig på att fånga den där skimrande ytan som döljer något mycket mörkar...

Den här boken är en del av min bokutmaning “ Damma av 2025 ”. Mermaids av Skye Alexander var en bok jag verkligen tyckte om, inte minst som helhetsupplevelse. Det här är en bok som är lika mycket ett visuellt smycke som en läsning, och jag fastnade direkt för både bilderna och utformningen. Den är vacker, inbjudande och känns som en bok man vill bläddra i långsamt, gärna flera gånger. Det bästa med boken är utan tvekan alla myter och legender om sjöjungfrur från världens alla hörn. Jag älskade att få läsa om hur olika kulturer har skildrat sjöjungfrun, ibland farliga, ibland beskyddande, ibland mäktiga och hur dessa berättelser skiljer sig åt, men samtidigt bär på så många gemensamma drag. Det blev tydligt hur djupt rotad sjöjungfrun är i vårt kollektiva berättande. Ett extra plus var de små avsnitten om “siren sightings”. Det var en rolig och lite kittlande detalj, där Alexander tar upp verkliga vittnesmål från människor som påstått sig ha sett sjöjungfrur. Jag tog dem såklart med en ...

Den här boken är en del av min bokutmaning “ Damma av 2025 ”. Bortom horisonten av James Hilton började som en riktig fullpoängare för mig. Första halvan var exakt allt jag älskar i en klassisk äventyrsroman: spänning, mystik, utforskande och den där pulsen av att världen plötsligt känns större än man trodde. Miljöbeskrivningarna var magiska; jag kunde verkligen se de vidsträckta vyerna framför mig. Och huvudkaraktären? Förvånansvärt sympatisk och… ja, faktiskt rätt så woke för sin tid. Han säger ifrån när andra uttrycker sig rasistiskt eller respektlöst, vilket gjorde honom så mycket lättare att följa och heja på. Men så kommer andra halvan och tyvärr är det här boken tappar mig. Tempot går från äventyrsfilm till långsam eftermiddagsradio, och plötsligt blir allt väldigt babbligt. Jag hade så gärna velat gräva djupare i den mytomspunna staden, få fler detaljer, mer historia, mer magi. Det finns så mycket potential i världen Hilton skapar, men istället stannar berättelsen på ytan och d...