Fortsätt till huvudinnehåll

Harry Potter och det fördömda barnet – J. K. Rowling


Den här boken är en del av min bokutmaning “Damma av 2026”.

Det här är en svår bok att recensera. Inte för att den är dålig utan för att mina känslor kring den är så tudelade. Jag älskar fortfarande Harry Potter-världen. Jag älskar att få återvända till den, att träffa karaktärerna igen och se hur livet blev efter det där sista kapitlet vi en gång tog farväl med. Bara det gör läsningen speciell.

Jag har dessutom sett pjäsen i London, och den upplevelsen var helt magisk. Scenografin, effekterna, skådespeleriet…allt fungerade. Då älskade jag historien. Som pjäs är Harry Potter och det fördömda barnet något alldeles extra.

Som bok, eller snarare manus, är det mer komplicerat.

Manuset är lättläst, tempot är högt och sidorna flyger fram. Jag sögs in direkt och läste snabbt, utan att fastna eller tappa tråden. På det sättet är den absolut underhållande. Samtidigt kunde jag inte skaka av mig känslan av att något saknades. Berättelsen känns stressad, nästan forcerad, som om den vill för mycket på för kort tid. Vissa händelser och relationer hade verkligen behövt mer utrymme, mer djup, mer eftertanke.

Jag tror helt ärligt att jag hade gillat den här historien betydligt mer om den hade skrivits som en regelrätt roman. Om vi fått stanna längre i scenerna, vara mer inne i karaktärernas känslor och låta utvecklingen få ta sin tid. I manusform känns allt lite för snabbt avklarat, trots att idéerna i grunden är spännande.

Sedan finns det också ett motstånd hos mig som läsare. Jag gillar inte längre författaren bakom verket, och kanske spökar det i min upplevelse. Det är svårt att helt separera känslorna, hur gärna man än vill. Samtidigt försöker jag se boken för vad den är, en fortsättning i ett universum som betytt mycket för mig.

Så var landar jag till slut? Jag njöt av återbesöket i trollkarlsvärlden. Det var fint att få kliva in i den igen, att möta karaktärerna och känna igen känslan av magi, om så bara för en stund. Samtidigt är det här inget verk jag aktivt hade sökt upp i dag. Hade jag inte redan köpt boken när den kom ut, är jag tveksam till om jag hade gjort det nu. Inte för att historien saknar värde, utan för att jag inte längre vill stötta författaren bakom den.

Som pjäs är Harry Potter och det fördömda barnet fantastisk. Som bok är den helt okej. För mig blev det ett nostalgiskt återbesök snarare än en berättelse som verkligen stannade kvar.

Originaltitel: Harry Potter and the Cursed Child: Parts One and Two 

Originalspråk: Engelska

Författare: J. K. Rowling 

Antal sidor: 376

Språk: Svenska

Format: Inbunden

Förlag: Rabén & Sjögren 

Utgivningsår: 2016

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2026

Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – tionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2025 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 128 olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur De obotliga optimisternas klubb – Jean-Michel Guenassia (början av 10-talet) Ett ufo göra entré – Jonas Gardell   Jenny – Jonas Gardell  Ställ ut en väktare – Harper Lee (2017) Rich Boy – Caroline Ringskog Ferrada-Noli (2020) Pow Wow – Tommy Orange (2020) Love in the time of cholera – Gabriell Garcia Marquez  The mountain shadow – Gregory David Roberts (2018) The invention of wings – Sue Monk Kidd (början av 10-talet) Hamnet – Maggie O´Farrell (2...

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126  olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) DNF Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts ­– The mo...

Stugorna – Johan Theorin

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Wahlström & Widstrand i utbyte mot en ärlig recension. Johan Theorin är tillbaka med “Stugorna”, en berättelse som rör sig någonstans mellan spökhistoria och psykologisk thriller. Och visst känns det som att kliva in i välbekant Theorin-mark: suggestiva miljöer, trovärdiga karaktärer och en stämning som långsamt kryper under huden. Men. För mig tog det lite för lång tid innan det faktiskt hände något. Tempot är långsamt och jag väntade länge på att berättelsen skulle ta fart. När den väl gjorde det fanns där absolut ett driv, men inte tillräckligt för att fånga mig helt. Jag gillar hur Theorin väver in flera perspektiv och den där antydan till något övernaturligt men jag önskade mer. Mer spökstämning, mer nerv, mer gåshud. För en läsare som uppskattar thrillers med ett stänk av det övernaturliga finns här säkert mycket att tycka om. Själv hade jag hoppats på en mörkare, mer ryslig ton. Stugorna har allt som borde tilltala mig: a...