Första gången jag läste ”En komikers uppväxt” gick jag i högstadiet och var, om jag ska vara ärlig, ganska ointresserad. Men sedan dess har jag läst om den två gånger, och för varje gång växer den. Det är något med Jonas Gardells sätt att skriva som verkligen träffar rätt hos mig.
Det här är en uppväxtskildring som är lika delar humoristisk som den är nattsvart. Det är mörkt, det är jobbigt och det är så otroligt träffsäkert. Gardell lyckas fånga den där specifika hjälplösheten man känner som barn, känslan av att vara liten i en värld som inte riktigt förstår en.
Barnens grymhet och de vuxnas tystnad. Det som gör mest ont är skildringen av barnens elakhet. Vi vet ju att barn kan vara fruktansvärt grymma mot varandra, och här gestaltas det så naket att man tycker synd om precis alla inblandade. Kombinerat med de vuxnas oförstående blir det en sprängkraft som känns i hela kroppen.
Det är en otroligt tung läsning, men den är samtidigt fantastiskt bra. En bok som lyckas balansera på gränsen mellan det roliga och det brutala utan att någonsin tappa fotfästet.
Originaltitel: En komikers uppväxt (En komikers uppväxt #1)
Originalspråk: Svenska
Författare: Jonas Gardell
Längd: 5h 42min
Språk: Svenska
Format: Ljudbok
Förlag: Norstedts förlag
Utgivningsår: 2007 (först publicerad 1992)

Kommentarer
Skicka en kommentar