Hamnet – Maggie O'Farrell

Den här boken är en del av min bokutmaning "Damma av 2026”.

Vilken bok. Vilket språk. Jag vet att jag låter dramatisk nu, men jag har drabbats av världens boksmälla och jag vet ärligt talat inte hur jag ska kunna gå vidare till en ny bok efter det här. Hamnet har precis allt.

Det här är en berättelse om en familj som förlorar ett barn, och O’Farrell skildrar med kirurgisk precision vad den sorgen gör med en människa. Vad händer med föräldrarna? Med syskonen? Hur fortsätter man ens att andas?

Det tog mig ett litet tag att komma in i språket, för det är så otroligt målande, drömskt och nästan sagolikt. Men när jag väl hittade rytmen så flög sidorna fram. Det är så vackert skrivet att det gör ont på riktigt. Jag är så djupt imponerad av hur man kan klä sorg och kärlek i sådana ord.

Sedan har vi karaktärerna. De tar plats på det allra bästa sättet. De känns så verkliga, så mänskliga och så trovärdiga att jag till slut kände mig som en del av familjen. Jag bodde hos dem, jag led med dem och jag lärde mig av dem. Och Agnes... vilken kvinna! Hennes karaktär och kärlekshistorien i boken är nog det jag älskar allra mest.

Det här är en berättelse som kommer att stanna kvar i mig väldigt, väldigt länge. Nu vill jag se filmen men jag vet redan nu att boken är bättre!

Originaltitel: Hamnet

Originalspråk: Engelska

Författare: Maggie O’Farrell

Antal sidor: 372

Språk: Engelska

Format: Pocket

Förlag: Tinder Press

Utgivningsår: 2020

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2026

Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – tionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2025 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 128 olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur De obotliga optimisternas klubb – Jean-Michel Guenassia (början av 10-talet) Ett ufo göra entré – Jonas Gardell Jenny – Jonas Gardell Ställ ut en väktare – Harper Lee (2017) Rich Boy – Caroline Ringskog Ferrada-Noli (2020) Pow Wow – Tommy Orange (2020) Love in the time of cholera – Gabriell Garcia Marquez The mountain shadow – Gregory David Roberts (2018) The invention of wings – Sue Monk Kidd (början av 10-talet) Hamnet – Maggie O´Farrell (2...

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126 olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) DNF Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts – The mo...

Stugorna – Johan Theorin

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Wahlström & Widstrand i utbyte mot en ärlig recension. Johan Theorin är tillbaka med “Stugorna”, en berättelse som rör sig någonstans mellan spökhistoria och psykologisk thriller. Och visst känns det som att kliva in i välbekant Theorin-mark: suggestiva miljöer, trovärdiga karaktärer och en stämning som långsamt kryper under huden. Men. För mig tog det lite för lång tid innan det faktiskt hände något. Tempot är långsamt och jag väntade länge på att berättelsen skulle ta fart. När den väl gjorde det fanns där absolut ett driv, men inte tillräckligt för att fånga mig helt. Jag gillar hur Theorin väver in flera perspektiv och den där antydan till något övernaturligt men jag önskade mer. Mer spökstämning, mer nerv, mer gåshud. För en läsare som uppskattar thrillers med ett stänk av det övernaturliga finns här säkert mycket att tycka om. Själv hade jag hoppats på en mörkare, mer ryslig ton. Stugorna har allt som borde tilltala mig: a...

Elzasbokhylla

Leta i den här bloggen