Den här boken är en del av min bokutmaning "Damma av 2026”.
Vilken bok. Vilket språk. Jag vet att jag låter dramatisk nu, men jag har drabbats av världens boksmälla och jag vet ärligt talat inte hur jag ska kunna gå vidare till en ny bok efter det här. Hamnet har precis allt.
Det här är en berättelse om en familj som förlorar ett barn, och O’Farrell skildrar med kirurgisk precision vad den sorgen gör med en människa. Vad händer med föräldrarna? Med syskonen? Hur fortsätter man ens att andas?
Det tog mig ett litet tag att komma in i språket, för det är så otroligt målande, drömskt och nästan sagolikt. Men när jag väl hittade rytmen så flög sidorna fram. Det är så vackert skrivet att det gör ont på riktigt. Jag är så djupt imponerad av hur man kan klä sorg och kärlek i sådana ord.
Sedan har vi karaktärerna. De tar plats på det allra bästa sättet. De känns så verkliga, så mänskliga och så trovärdiga att jag till slut kände mig som en del av familjen. Jag bodde hos dem, jag led med dem och jag lärde mig av dem. Och Agnes... vilken kvinna! Hennes karaktär och kärlekshistorien i boken är nog det jag älskar allra mest.
Det här är en berättelse som kommer att stanna kvar i mig väldigt, väldigt länge. Nu vill jag se filmen men jag vet redan nu att boken är bättre!
Originaltitel: Hamnet
Originalspråk: Engelska
Författare: Maggie O’Farrell
Antal sidor: 372
Språk: Engelska
Format: Pocket
Förlag: Tinder Press
Utgivningsår: 2020

Kommentarer
Skicka en kommentar